Ledare: Coronavård för det nordiska samarbetet

På grund av att Sverige valt en annan strategi mot smittspridningen än grannländerna kantas annars öppna gränser nu av kontroller och restriktioner. Det är en besvärlig situation, men också något som vi borde ha förväntat oss.
I en intervju med TT (13/7) oroar sig statsrådet Anna Hallberg (S), med ansvar för nordiska frågor, över den dramatiska förändringen vid våra gränser. Hon menar att det nu är regeringarnas ansvar att restriktionerna vid gränserna inte ska leda till motsättningar mellan de olika befolkningarna. Och nog är det märkligt för invånarna i exempelvis Haparanda att restriktionerna är mer tillåtande för långa resor inom Sverige än för korta promenader över till finska Torneå. En förståelig frustration har även uttrycks från de tusentals norrmän som fritt vill kunna besöka sina stugor i Värmland och Västra Götaland.
Om det är effektivt eller inte att införa restriktioner vid annars öppna landsgränser kan diskuteras, men det bör inte ha kommit som någon överraskning. Med tanke på att Sverige har valt en så annorlunda smittskyddsstrategi är det inte konstigt att våra grannländer vill försöka isolera sig från svensk inblandning i deras egna vägval.
Det borde ha varit uppenbart för den svenska regeringen att våra nordiska öppna gränser inte bara fortgår utan vidare. Relationerna måste vårdas, även under långvariga kriser. Om öppna gränser hade varit prioriterat av regeringen hade strategin till exempel behövt anpassas efter grannländernas villkor från början – även om det hade varit något annat än vad Folkhälsomyndigheten ville.
De direkta hindren vid gränserna har inte heller de enbart med andra regeringars beslut att göra. Danmark har sedan tidigare tillåtit inresa från svenskar boende i Blekinge, Kronoberg, Västerbotten och nu även Skåne, men svenska utrikesdepartementet har ändå fortsatt att undantagslöst avråda från resor till Danmark. Samma avrådan har även gällt för resor till Norge och Finland, medan avrådan sedan 30 juni har hävts för resor till exempelvis Grekland, Italien och Spanien.
Det ser onekligen märkligt ut att Sverige avråder från resor till grannländerna, dit många kan ta sig enkelt med smittskyddsanpassade färdmedel som bil eller i vissa fall till fots. I stället är det mer långväga resor som många gör med flyg, och den trängsel det innebär, som utrikesdepartementet först öppnade för.
Grannländernas beslut att täppa till gränsen till Sverige har sin tydliga förklaring i att de vill avskärma sig från Sveriges valda coronastrategi. Vad som däremot har saknat en stor portion logik är Sveriges reserestriktioner. De bidrar knappast till de goda nordiska grannrelationer som det också är vårt ansvar att vårda.