Coronan har smittat det nordiska samarbetet

Covid-19 visade människor i Norden att det är fel - så ända in i Norden! - att tro att historisk gemenskap utgör en garanti för framtiden. Nationell politisk panik har skadat det nordiska samarbetet.

De nordiska flaggorna.

De nordiska flaggorna.

Foto: Johan Nilsson/TT

Ledare2020-07-18 07:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Nej, EU, var inte först med en inre gemensam arbetsmarknad. Nordiska rådet bidrog till att det blev en fri arbetsmarknad i Norden. Rådet bildades redan 1952 som ett samarbetsorgan mellan de nordiska parlamenten. 1954 skapades en passunion och fri rörlighet över gränserna. Ett viktigt beslut som har gynnat miljoner av människor i de nordiska länderna.

Och under 66 år, tills i år.

För i tuffa tider testas samarbeten, och verkligheten visade sig vara långt i från högtidstalen på Nordiska rådets festmiddagar. För att visa politisk handlingskraft mot coronapandemin stängde nordiska statsministrar gränserna. Har vi hört några högljudda protester från alla de nordiska parlamentariker som sitter i Nordiska rådet? Nej.

Fakta är att det finns en hel del naturliga regioner i Norden som inte känner av nationell gränser. En är Haparanda och finska Torneå. Där arbetspendlar människor över gränserna, de funderar inte vilken nation de tillhör, utan har sedan närmare 70 år känt det naturligt att det inte existerar någon egentlig gräns.

Men så fick den relativt nytillträdda regeringen i Finland - med en junior statsminister, Sanna Marin (S) 34 år - fullständig panik och införde nationellt undantagstillstånd för att motverka coronasmittan. Inte nog med att militärer kontrollerade resande till landskapet Nyland och Helsingfors, regeringen såg till att bygga en ny form av Berlinmur i regionen Haparanda-Torneå. Återigen: vi talar om människor som inte reflekterar om i vilket land de egentligen hör hemma i.

Gränshandel störtdök naturligtvis. Precis som i Strömstad, efter den norska regeringens reserestriktioner. Sedan tyckte Norges statsminister Erna Solberg att norrmännen kunde åka till ett ställe i Sverige, nämligen Gotland. Efter någon vecka var Gotland plötsligt inte okej längre för Solberg. Sicken cirkus.

Den ekonomiskt största gränsöverskridande regionen är naturligtvis Köpenhamn-Malmö. Den danska regeringen har ändå struntat i att Malmö har haft lägre smitta per capita än Köpenhamn.

Verkligheten är ju att covid-19 inte känner några nationella och historiskt fastslagna gränser. Hur konstruktiv är då all den länderstatistik vi ständigt matas med? Sverige har liksom andra länder väldigt stora regionala skillnader när det gäller smittspridningen.

Nordiska rådet framstår som en pinsam papperstiger. Samarbetet är ett tragiskt offer för pandemin. Hur kunde våra grannregeringar reagera med sådana panikbeslut? Punkt ett på dagordningen under rådets nästa session.