USA har brutit det kontroversiella kärnteknikavtalet med Iran. De återinförda amerikanska sanktionerna mot den islamistiska diktaturen har precis börjat gälla. Det innebär bland annat att tillgången på iransk olja sinar på den globala marknaden, något som väntas pressa upp råoljepriset.
Det är redan högt, till följd av stark efterfrågan i högkonjunkturens USA och det förödande socialistiska haveriet i genomklappningens Venezuela (ett land som har en av världens största oljereserver!). Samtidigt är den svenska kronan fortsatt svag.
Dess usla värdeutveckling sedan mitten av 70-talet har långsiktigt urholkat vår köpkraft på ett skandalöst sätt och det är förvisso ingen nyhet egentligen, men den aktuella konsekvensen i detta sammanhang är att vår oljeimport blir ännu dyrare.
Det fick vi känna på i måndags när riktpriset på 95-oktanig bensin slog rekord igen vid bemannade mackar. 16 kronor och 26 öre per liter. Aldrig förr har dropparna kostat så mycket. Med bara en månad kvar till valet bör dock betänkas att det främst är svenska politiker som bär ansvaret för det och borde ställas till svars.
I synnerhet den rödgröna minoritetsregeringen, som svikit Magdalena Anderssons löfte från förra valrörelsen då hon med sina idag famöst bevingade ord deklarerade att: "Det är jättedyrt att tanka bensin som det är. Vi ser inget behov av att höja bensinskatten" (Expressen 7/8 2014).
Det mesta, ungefär två tredjedelar, av konsumentpriset i Sverige för bensin och diesel utgörs av skattepålagor. När Magdalena Andersson i egenskap av nybliven finansminister motiverade sitt löftessvek sade hon: "Vi måste anpassa politiken efter verkligheten. När det gäller bensinskatten så ser vi att oljepriset har sjunkit" (Aftonbladet 27/3 2015). Politiken anpassades emellertid inte efter verkligheten när marknadspriset på olja strax därpå åter steg.
Istället införde S/MP-regeringen en automatiserad, årlig höjning av drivmedelsskatten vars effekt är att det jättedyrare än någonsin att tanka. Den borgerliga oppositionen, som föredragit att sitta på händerna under mandatperioden, bär naturligtvis också ett ansvar för detta beslut vilket godtagits av en riksdag med icke-socialistisk majoritet.
Allt det betyder att när oljeutbudet i omvärlden begränsas och priset rusar iväg uppåt som nu, drabbas det bilberoendet svenska folket extraordinärt hårt på grund det hemmatillverkade drakoniska skatteuttaget. I praktiken är det att klassificera som en straffbeskattning på mobilitet, möjligheten till fri och oberoende individuell rörelse i vardagslivet.
Den helt övervägande andelen resor i vårt glesbefolkade konungarike sker de facto med bil. Men försök hitta ett parti som tar hänsyn till det.