När Notre Dames spira bröts och rasade ner i eldhavet slog det mig som ett järtecken.
Trots att jag vanligtvis inte är det minsta skrockfull, tänkte jag på hur branden som totalförstörde slottet Tre kronor i Stockholm 1697 sades förebådat det svenska stormaktsväldets fall. Och hur Titanics förlisning 1912 varslade om den europeiska imperieålderns undergång i första världskriget. Irrationellt, javisst.
Men bilderna av den brinnande katedralen i Paris chockade inte för inte bara Frankrike, hela världen kastades ur balans i förfäran. Även människor som aldrig satt sin fot i Notre Dame eller någonsin besökt den franska huvudstaden berördes djupt.
Det lågorna slukade var ju vårt gemensamma kulturarv, ett mästerverk i byggnadskonst som i 800 år förkroppsligat vår civilisation. Knappast underligt att det kändes som att beskåda en scen från apokalypsen.
Vi befinner oss i ett oroligt skede, en nervig epok av politiska och sociala spänningar där åtskilligt tycks otryggt och ovisst. Med klimathotet är det som själva naturen vänt sig emot oss och vårt levnadssätt.
Eldhärjandet av den stolta katedralen, summan av så mycket mänsklig strävan på den lilla ön Île de la Cité i floden Seine, visade i blixtbelysning existensens bräcklighet och gav en ruskig föraning om att domedagen faktiskt kan bli verklighet.
Författaren Victor Hugo såg i Notre Dame manifestationen av folkets pågående, okuvliga skaparkraft genom historien. "Varje våg av tid lämnar sin avlagring efter sig, varje ras lägger till sitt lager på monumentet, varje individ bär dit sin sten. Så gör bävrarna, så gör bina, så gör människorna. Arkitekturens stora symbol, Babel, är en bikupa", skrev han i sin berömda roman "Ringaren i Notre Dame" (1831).
Nu kommer ett nytt lager att läggas på monumentet, bikupan som började uppföras 1163. Efter tolv timmars heroiska insatser av hundratals brandmän betvingades elden.
Notre Dame är skadad, men inte ödelagd och förlorad. Många av dess konstskatter kunde räddas. "Denna katedral kommer vi att återuppbygga, alla tillsammans", lovar president Emmanuel Macron. Stora penningsummor har redan strömmat in från frivilliga bidragsgivare.
Järtecknet vändes till en illustration av människans kapacitet att mobilisera enig beslutsamhet för att övervinna katastrofer. Det ger goda skäl till optimism och hopp.