Instinkten var först att bagatellisera alltihop. ”Detta är ju som sagt en gammal ramsa som har funnits länge inom arbetarrörelsen och som framför allt handlar om förtrycket mot Palestina och ockupationsmakten där och ockupationspolitiken”, löd ursäkten från SSU:s kommunikationschef Amanda Borg.
”Leve Palestina och krossa sionismen”, var den gamla ramsan hon syfte på och hade skanderats under förstamajtåget i Malmö av regeringspartiets ungdomsförbund.
Pressad av de upprörda reaktionerna, inte minst från den judiska församlingen i Malmö, slog sedan SSU till reträtt. Förbundsordföranden Philip Botström tog avstånd och SSU:s Skånedistrikt lovade att formulera sin Israelkritik på andra sätt. Intentionen var aldrig att uttrycka antisemitism, försäkrades det. Men skadan var förstås redan skedd. Nu har SSU polisanmälts för hets mot folkgrupp.
Storm i ett vattenglas? Blott politiskt engagerade ungdomar som inte råkade veta bättre?
Per I Gedin var gäst i det senaste avsnittet av P1:s söndagsintervju. Den 91-årige författaren och bokförläggarlegendaren kom till Sverige som barn, när hans judiska familj lyckades fly nazisternas välde i Berlin.
I programmet får han frågan: ”Är du förvånad över att den kommer tillbaka, antisemitismen?”. Gedin svarar luttrad: ”Nej, den har alltid funnits och har aldrig dött”.
Avskyn mot judar tenderar som så ofta att särskilt blossa upp i tider av ökad osäkerhet och samhällelig misstro. Det är ett tvåtusenårigt frätande gift i vår kultursfär med talrika skepnader och som återfinns i samtliga läger.
Per I Gedin exemplifierar genom att peka på vänsterns Palestina-aktivism: ”I många fall vill jag säga att det är förklädd antisemitism och inget annat. De påstår att det inte är så, men så är det”.
Tyvärr är det inte sällan som legitim kritik mot den israeliska statens politik slår över i något annat som göder välbekant otäcka stämningar. Vad är innebörden av ett slagord som ”krossa sionismen”?
Det är att uppmana till förnekandet av judarnas rätt att vara en del av en världsomspännande folkgrupp eller utgöra en självständig politisk enhet i Israel.
Även om det ”bara” är av oförstånd som medlemmar i SSU och andra vänsteranhängare ropar ut gamla antisionistiska ramsor är det illa nog.
Ja, snarare än värre eftersom det då tyder på en skrämmande omedvetenhet om vilka uråldriga hatiska krafter man blint tjänar och underblåser.