Raoul Wallenberg är världen över aktad som en av 1900-talets främsta ljusgestalter. Han vägrade kapitulera för ondskan, rasismen, den synbarligen hopplösa övermakten. När han reste till Budapest 1944 var det till en stad helt i nazisternas våld.
Driven av beslutsamt mod och kompromisslös humanistisk medkänsla utmanade Wallenberg historiens värsta mordmaskineri och räddade tiotusentals judar undan gaskamrarna i Auschwitz. Därefter tillfångatogs han av sovjetiska trupper och försvann.
Men det officiella Sverige hade länge ingen större lust att bråka om saken. ”Jag är personligen övertygad att Wallenberg fallit offer för en olycka eller för rövare”, sa vår ambassadör i Moskva - Staffan Söderblom - tjänstvilligt till Josef Stalin 1946.
Utrikesminister Östen Undén (S), neutralitetspolitikens tongivande uttolkare under efterkrigstiden, prioriterade goda relationer med det kommunistiska Sovjetimperiet och avskydde att bli påmind om det irriterande ärendet.
”Tror ni att Vysjinskij ljuger?”, löd Undéns famösa utrop till Raoul Wallenbergs familj när den vice sovjetiske utrikesministern påstått att Wallenbergs öde var fullkomligt okänt för de ryska myndigheterna.
Andrej Vysjinskij var alltså den tidigare beryktade åklagaren som ledde Moskvarättegångarnas skenprocesser under 1930-talet. Naturligtvis trodde familjen att denne cyniske lögnare for med osanning, varvid Undén ilsket replikerade: ”Men det är ju oerhört!”.
Snart skulle ryssarna också ändra sitt standardsvar till att Raoul Wallenberg dött av en ”hjärtattack” i ett sovjetiskt fängelse 1947... Föräldrarna och syskonen upphörde dock aldrig att hoppas att han kunde vara vid liv och kämpade enträget i åratal för att klarhet skulle bringas i vad som faktiskt hänt (troligen bidrog S-regeringens kallsinnighet på 40-talet till att Stalin sannolikt lät avrätta Wallenberg).
”Min stora önskan är att Raouls och familjens kamp inte ska ha varit förgäves, utan han ska leva vidare som en förebild för människor”, sa halvsystern Nina Lagergren 2014. Hon har nu själv gått ur tiden, 98 år gammal.
Det är mycket tack vare hennes outtröttliga insatser som det officiella Sverige, sent om sider, kom att börja vårda minnet av Raoul Wallenbergs gärning med samma uppskattning som redan var fallet internationellt.
En person kan göra skillnad. Det visade Raoul Wallenberg. Det visade Nina Lagergren. Bättre förebilder för oss alla är svåra att finna.