Innan andra världskrigets utbrott och Auschwitz kunde judar fly Hitlertyskland (utvandring uppmuntrades dessutom officiellt av nazisterna). Problemet var att övriga Europa knappt ville ta emot några. Motvilligt släppte Sverige in en liten skara på runt 3000. När sedan Hitler - i förbund med Stalin - släppte loss sitt väldiga militärmonster var det oåterkalleligen för sent.
Läs Isaac Bashevis Singer, nobelpristagare i litteratur 1978. Var finns nu den vitala östeuropeiska jiddischkultur som skildras i hans romaner? Res till länder som Polen och sök. Näst intill allt är utplånat. Förintelsen, historiens värsta folkmord, skördade miljoner judiska offer och lämnade ett enormt svart, gapande hål efter sig.
I Talmud förkunnas att den som räddar ett liv, räddar en hel värld. Vad hade inte Sverige kunnat rädda om vår flyktingpolitik varit annorlunda på 1930-talet?
Erfarenheterna av Förintelsen och andra världskriget gav upphov till asylrätten, stadfäst i FN:s flyktingkonvention 1951. Alla människor som hade legitima skäl att frukta förföljelse i sina hemländer fick inte skickas åter, utan istället garanteras skydd. De öppna gränserna som fanns före 1914 är tyvärr fortfarande ett minne blott. Och hur önskvärt det än vore med en fullt fri, individuell rörlighet så gäckar det liberala målet ännu oss.
Men rätten till asyl finns ändå lyckligtvis och den måste slås ovillkorlig vakt om. Aldrig mer ska desperata flyktingar tvingas möta samma dystra öde som de tyska judarna på 30-talet, portade vid varenda gränsstation. Det får dock obönhörligen en konsekvens. Saknas giltig grund för åberopande av asyl, kan den personen inte stanna.
Därför är den variant på amnesti åt tusentals ensamkommande unga - företrädesvis från Afghanistan - som MP drivit igenom i regeringen både humanitärt missriktad och i långa loppet farlig. Det är inte svårt att ömma för dessa utländska ungdomar som vägrar låta sig avvisas.
Men politiker kan inte göra asylrätten till ett godtyckligt hasardspel och dribbla med reglerna för uppehållstillstånd som det faller sig. Priset riskerar att bli förskräckande högt om denna fundamentala rättighet, som bokstavligen betyder skillnaden mellan fristaden och avgrunden för verkligt skyddsbehövande, urholkas och förlorar i legitimitet.
S/MP-regeringen är ute på djupt vatten. De borgerliga partier som överväger att simma med borde avstå.