"Jag har alltid känt att jag bor på en av de tryggaste platserna i Linköping, nära polishuset, men det här är ruskigt. Jag tycker det har gått alldeles för långt nu".
Det säger 19-åriga Zsofia Szabo till Svenska Dagbladet (21/8). Hon var en av de 170-tal boende på Garnisonen som i måndags evakuerades från sina bostäder när Nationella bombskyddet försökte oskadliggöra sprängmedlet som polisen hittat i en stulen moped. Det slutade som bekant med en väldig explosion.
Lyckligtvis blev ingen skadad vid smällen på polisområdet. Men den kraftiga detonationen gav tusentals kringboende människor en mardrömslik natt.
Pensionären Centzyh Lindh, som även hon är granne med polisen, berättar skakad för Svenskans reporter att hon överväger att flytta från stan: "Jag tycker det här känns oroligt när det är så nära inpå oss, man tror ju inte det ska kunna hända häruppe".
Nej, och vem trodde heller i början av juni att vi skulle vakna upp till ett otäckt sprängdåd mitt i city som fick Ådalagatan att likna en krigszon? Det är andra gången denna sommar ett explosivt bombdrama i Linköping skapar svarta nationella rubriker. Den pågående stadsfesten kunde ju, milt uttryckt, fått en trevligare inledning.
Projektledaren Claes Lauritsen bedyrar dock att inga besökare ska vara rädda för att visats på våra gator och torg, säkerhetspådraget är omfattande. Festen, menar han, blir nu "ett perfekt tillfälle att visa att det goda alltid segrar över det onda" (Corren 21/8).
Visst, men den bistra verkligheten är att ingen gärningsman ännu gripits för bombdådet i juni. Den skyldige till mopedbomben är också ett frågetecken. Kan det finnas en koppling? Vad är motiven? I bägge fall verkar polisen sakna avgörande spår och famla i blindo.
Samtidigt rapporteras att antalet sprängattentat fortsätter att öka i hela Sverige. I år fram till juli skedde 120 sprängningar, jämfört med 83 under samma period ifjol. Den samvetslösa våldsbrottsligheten trappar upp.
Åtskilliga i vårt land instämmer nog med Zsofia Szabo. Det här är ruskigt och det har gått alldeles för långt nu.