”Här är Sveriges mest inställda tåg”, förkunnar Expressen i en braskande rubrik på sig sajt under måndagen. Gissa var?
Det är Kustpilen på Tjustbanan, den 116 kilometer långa sträckan mellan Linköping och Västervik via Åtvidaberg. Kvällstidningen har synat statistiken och det är inga vackra siffror. 2017 ställdes 35 procent av avgångarna in. 2018 gick det lite bättre. Då var det ”bara” drygt 20 procent av avgångarna som blev liktydiga med en nitlott för resenärerna.
Expressen skickade ett reportageteam till Linköping för att provåka Tjustbanan. Vad hände då? Just den dagen hade avgångarna naturligtvis ställts in. I bägge riktningar. Orsak: signalfel.
De djärva journalisterna hade dock turen att lösa biljett på ett tåg som faktiskt lyckades komma iväg. Men eftersom det fortfarande var stopp från andra hållet, befarade tidningens utsända att de skulle fastna i Västervik utan återvändo.
Därför hoppade de av i Åtvidaberg. Och fick huttra ute i vinterkylan i närmare en halvtimme i väntan på ersättningsbussen tillbaka till vår östgötska residensstad.
Ingen vidare lysande reklam, förstås. Men detta är den bistra vardagen för många människor. Linköping är en pendlarmetropol, beroende av goda och pålitliga kommunikationer. Ska det krävas att Tjustbanan hängs ut till allmän skam och varnagel i en av Sveriges största publikationer för att problemen ska börja tas mer seriöst av ansvariga instanser?
Tjust- och Stångådalsbanan tillhör samma spårbundna trafiksystem som binder ihop oss med Kalmar län. Det är en länk som har kapacitet att spela en viktig roll i den regionala integrationen, för en stärkt och vidgad arbetsmarknad i sydost, för landsbygdens utvecklingsmöjligheter, för att öka andelen klimatsmarta transporter.
Åtskilligt går förlorat om banorna tillåts förfalla på grund av bristande underhåll och skötsel.
Tydligen är det fenomen som kallas väder också ett stort bekymmer, enligt vad Karl-Gustaf Åberg, tågchef på Kalmar länstrafik, säger till Corren (11/2). Är det snö och kallt är järnvägen sårbar. Är det sommar och varmt är järnvägen sårbar.
Själv har jag åkt mycket järnväg inte bara i Sverige, utan också i övriga Europa. Jag kan särskilt rekommendera Schweiz. Tågen i detta sköna alpland rullar förunderligt prickfritt oavsett årstid och väderlek.
Vad är det för slags överjordiska mirakelspår man har där?