Jag vet inte om uttrycket ”att vara en Tomas” längre är så vanligt. Men förr om åren, då de kristna berättelserna ännu utgjorde en självklar folklig referenspunkt i stugorna, visste alla vad som menades.
Att anklagas för och få rykte om sig att vara en Tomas ville knappast ingen. Ty det var liktydigt med att anses vara en svag, kluven och opålitlig människa som brast i tro och övertygelse.
Tomas i sammanhanget syftade naturligtvis på den bibliske aposteln Tomas, som genom historien fått bära öknamnet Tvivlaren därför han att inledningsvis ställde sig skeptisk till beskedet om sin frälsares återuppståndelse.
Det är faktiskt ganska taskigt mot Tomas att han fått så dålig press under seklernas lopp. Han tycks kraftigt missförstådd. Källkritiskt granskad framstår aposteln Tomas snarare som en föredömligt prövande, reflekterande person. Han förstod riskerna med att låta sig berusas av nit, plakatviftande och känslostormande entusiasm.
Tomas tog inte lätt på sin tro, han insåg att lojalitet mot sanning och rätt krävde att man ständigt måste brottas med den. Att han kallas Tomas Tvivlaren är egentligen ett adelsmärke, då verklig fruktbar övertygelse måste byggas på tvivlets fundament. Så tolkar åtminstone jag lärdomen från den gode Tomas.
Och han blir definitivt inte sämre av att han har en nära släkting i Linköpings störste son Tage Danielsson, snart bioaktuell med premiären den 6 september på Jane Magnussons dokumentärfilm ”Hasse & Tage - en kärlekshistoria”. Påminnelsen om deras varma humor, välskruvade satir och starka samhällsengagemang blir en välkommen ljuspunkt i det annalkande höstmörkret.
”Det känns som att de kunde ena hela svenska folket, från höger till vänster, på ett sätt som aldrig mer kommer att ske i Sverige”, säger Magnusson. Men låt oss ändå optimistiskt hoppas på möjligheten av ett enande kring vad Tage Danielsson skriver i sin bok ”Tankar från roten” (1974):
”Jag tror på tvivlet. Tvivlet är all kunskaps grund och all förändrings motor. Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning. Den som tror utan att först tvivla är en jublande dumskalle och en klingande cymbal. Och den som tror utan att samtidigt tvivla är en föga mindre jublande dumskalle och en föga svagare klingande cymbal. Tron kan försätta berg men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen”.
Nog var humanisten Tage en äkta Tomas. Tänk skillnaden i vårt numera hårt polariserade politiska klimat om fler höger- och vänstertroende var likadana. ”Tvivlet är tåligt och milt”, fortsätter han.
”Tvivlet avundas icke, tvivlet förhäver sig icke, det uppblåses icke. Det skickar sig icke ohöviskt, det söker icke sitt, det förtärnas icke, det hyser icke agg för en oförrätts skull, det gläder sig icke över orättfärdigheten, men har en glädje i sanningen”.
Var en Tomas du också!