Tidigare var dess slogan ”TV4 - en del av Sverige”. Nu kan snart landets största reklamfinansierade TV-kanal uppdatera frasen till ”TV4 - en del av staten”. Kanske inte likafullt så aptitretande dock. Men ett faktum inom kort.
Rubbet av Bonniers framgångsrika TV-verksamhet råkar nämligen vara till salu, inkluderat TV4 och C-More. En saftig affär till ett beräknat värde av uppåt 12 miljarder kronor är i slutfasen, avslöjade branschtidningen Resumé häromdagen. Köparen? Telia, det forna Televerket, vars huvudägare är staten.
För några år sedan fokuserade Telia hårt på expansion med profitabel utbyggnad av telesystem i diktaturländer som Azerbajdzjan, Kazakstan och Vitryssland. Dessa tillväxtäventyr i österled var knappast helt snövita. Den minnesgode erinrar sig måhända korruptionsskandalen kring Telias entré på mobilmarknaden i Uzbekistan.
Men telecomjättens nya satsning att haka på trenden där operatörer förenar ägandet av distribution med innehåll är inte oproblematisk heller. Konsekvensen av att Telia sväljer Bonnier Broadcasting blir ju att staten i ett nafs blir det svenska medielandskapets dominerande aktör.
Inte nog med att vi kommer att utsättas för tvångsfinansiering av public servicebolagen via skattsedeln när den gamla licensmodellen slopas. Staten ska även, låt vara indirekt, ta kontrollen över vinstdrivande TV4 - startad 1990 som ämnad att vara det kommersiella alternativet till public service!
En sådan statlig maktkoncentration kan aldrig betecknas som sund, snarare förskräckande. ”Oro är bara förnamnet”, skriver publicisten Jan Scherman, tidigare vd för TV4, i Aftonbladet. Han varnar för att låta statens medieimperium bli mediegiganten i Sverige.
Det är ägaren som bestämmer över utbud och innehåll, därför menar Scherman att ”monopolliknande företag i mediernas värld är farliga då medier sysslar med opinionsbildning, granskning av makten, upplysning och folkbildning. Monolitiska ägarstrukturer riskerar ensidighet i åsiktsbildning” (AB 25/5).
Att staten hotar att få den rollen borde vara högexplosivt politiskt sprängstoff. Men tillfrågade i tisdagens SvD är varken näringsminister Mikael Damberg (S), eller kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP), pigga på att uttala sig om lämpligheten av att staten slukar TV4.
Att ansvariga statsråd vill undvika diskussion torde vara ett säkert tecken på att det osar katt. Vad gör borgerligheten åt saken?