Kikazaru håller för öronen, Mizaru döljer ögonen, Iwazaru täcker munnen. Det är mytens tre apor, "sanbiki no saru", ett klassiskt motiv i den japanska konsten med anor från 1600-talet (sannolikt är rötterna ännu äldre) som symboliserar visdom.
Genom att inte höra, inte se, inte säga något ont, håller man sinnet rent och når själslig harmoni. Utanför Japan och den östasiatiska kultursfären har emellertid betydelsen blivit en annan. I västvärlden betraktar vi de tre aporna som en variant av strutsen med huvudet i sanden - symbolen för ryggradslöshet, önsketänkande, flykt undan ansvar, vägran att orka eller vilja erkänna missförhållanden, oförmåga till handling när något obekvämt sker.
Kort sagt, ungefär som regeringens agerande i hanteringen av IT-skandalen på Transportsstyrelsen. Huvuddragen i vad vi hittills fått veta om denna härva är följande.
I maj 2015 beslutar alltså myndighetens generaldirektör Maria Ågren att bryta mot lagen. Inga säkerhetskontroller sker av den utländska personal på IBM som, med start från december samma år, ska överta IT-driften. Ett potentiellt vidöppet hål öppnar sig till massor av känsliga uppgifter om svenska staten och dess medborgare. Transportstyrelsens medarbetare protesterar, Säpo höjer på ögonbrynen och i september informeras justitiedepartementets statssekreterare Ann Linde (idag EU- och handelsminister) om vad som hotar. Ingenting händer.
I november 2015 sätter Säpo klackarna i backen: avtalet med IBM måste brytas. Ingenting händer och den väldiga säkerhetsläckan, som Säpo förgäves varnat för, är ett faktum.
I januari 2016 informeras inrikesminister Anders Ygeman. I februari ska infrastrukturminister Anna Johanssons statssekreterare för första gången blivit informerad. I mars informeras försvarsminister Peter Hultqvist.
Nästan ett helt år senare, i januari 2017, uppger sig Transportstyrelsens direkt ansvariga statsråd Anna Johansson äntligen fått information. Det är också då statsminister Stefan Löfven påstår att han till sist (!) informerats.
I juli låter DN nyheten brisera att generaldirektör Maria Ågren accepterat strafföreläggande på 70 000 kronor i böter för vårdslöshet med hemlig uppgift. Fortsatt tigande är omöjligt. Transportgate exploderar i offentligheten. Vidare frågor om härvan hänvisar Löfven & Co nu till kommande KU-granskning. Det lär bli en intressant följetong.
Men är inte det mest frapperande i historien hur dysfunktionell regeringen verkar? Månaderna rinner iväg och åren går, tjänstemän och ministrar träffas på otaliga sammanträden och möten, där rimligen den allvarliga frågan om IT-haveriet borde nämnts. Exempelvis i regeringens eget säkerhetspolitiska råd! Men icke. Internkommunikation och krishantering är uppenbarligen inte vår regerings starkaste sida.
Helt fantastiskt, ja rent otroligt, är hur länge det dröjer innan Löfven tar notis, bara för att sedan ligga lågt tills avslöjandet i massmedia tvingar ut honom på banan.
Den välvilligaste tolkningen är att Löfven kanske ansåg det bäst för Sveriges och allas vår sinnesro om säkerhetsskandalen medvetet sköttes enligt den österländska meningen av "sanbiki no saru". Tveksamt dock om statsministerns ledarskap och visdom framstår som mer imponerande för det.