Senast Sverige stod värd för Olympiska spelen var 1912 och de ägde rum i ett osedvanligt sommarvarmt Stockholm. ”Solskensolympiaden”, som spelen därför kallades, är främst ihågkommet för den dråpliga historien om ”japanen som försvann”.
Det var maratonlöparen Shiso Kanaguri. Han bröt loppet efter tre stekheta mil, bjöds på svalkande hallonsaft i en villaträdgård och reste sedan hem till Japan - utan att avregistrerat sig hos arrangörerna. Varpå myten om Kanaguris okända öde frodades i decennier.
2026 kanske det åter blir OS i Stockholm. Fast då vinterspel, så vi får väl hoppas att dagens klimatförändringar inte ger vår svenska huvudstad en ny högtempererad olympiad.
Det vore ju oturligt ifall historien om snön och isen som försvann blev vad man i framtiden minns från detta eventuella OS. Men kniper det kan ju snö och is ordnas i erforderlig mängd på konstgjord väg, antar jag.
Annars är det nog en lågoddsare att en OS-comeback till Stockholm blir en historia om spräckta budgetkalkyler och skattepengar som försvinner.
Sådant är mera regel än undantag i dessa sammanhang, vilket alla vet av gammal och beprövad erfarenhet.
Internationella olympiska kommittén (IOK) och dess svenska underavdelning (SOK) lovar dock dyrt och heligt att detta OS ska vara just ett undantag. Prislappen begränsas till ”endast” 13 miljarder kronor, som den olympiska rörelsen och dess sponsorer slantar upp helt själva. Promise!
Vad som händer om kostnaderna trots allt skenar iväg är skrivet i stjärnorna, eller snarare de olympiska ringarna. Det är ingen djärv gissning att någon annan - läs du, jag och övriga skattebetalare - i vanlig ordning tvingas plocka upp notan.
Vår regering tycks emellertid hysa få dubier om OS-budgetens pålitlighet och har nyligen välsignat SOK:s OS-ansökan med att ställa ut en säkerhetsgaranti. Det betyder bara det en garanterad risk för en häftig skattekostnad.
Ty billigt är det inte att koncentrera redan hårt ansträngda polisresurser till att hålla ordning och skydda sig mot terroristhot under en internationell idrottsfest av denna dignitet och skala.
I juni bestämmer IOK var vinter-OS 2026 ska gå av stapeln. Själv håller jag tummarna för Milano/Cortina.
Italiens ekonomi är ändå så pass mycket under isen att ytterligare ett antal försvunna miljarder hit eller dit knappast spelar någon roll i den allmänna konkursen.