Den frågan diskuteras märkligt nog sällan. Förvånansvärt få vänder sig emot att statsmakten tagit sig uppdraget att förse svenska folket med journalistik, samhällsrapportering, kultur och underhållning genom sina public service-bolag.
Man kan säga att dessa bolag är en viktig del av samhällets intellektuella infrastruktur och bidrar till att trygga demokratin. Man kan lika gärna säga motsatsen. Just för att garantera ett fritt och vitalt intellektuellt klimat, liksom en robust demokrati, är det viktigt med en brandvägg mellan den statliga sektorn och den mediala sfären. I mörkare tider kan förekomsten av en dominerande statlig mediejätte i etern bli ett farligt instrument i en mindre nogräknad regims händer.
Exempel på det ser vi redan i Östeuropa. Ryssland ska vi bara inte tala om. Men det kan väl aldrig hända i vårt upplysta land? Fundera på vad det skulle betyda om Sverigedemokraterna, som regelmässigt hävdar att public service är notoriskt vänstervridet och missgynnar partiet i sin bevakning, fick regeringsansvaret för kulturpolitiken inkluderat SVT, SR och UR.
Blotta existensen av statsmedia är också ett marknadsintrång, vilket försvårar situationen för enskilda medieföretag och minskar konkurrensutrymmet för kommersiellt finansierad kvalitetsjournalistik. Det borde oroa vänner av mångfald och gör i förlängningen att civilsamhällets motståndskraft blir svagare, om olyckligare dagar skulle drabba oss.
Runt 7,7 miljarder kronor årligen drar Radiotjänst in via licensavgifterna för public service-verksamheten. Vad hade inte privata mediebolag kunnat göra för dessa väldiga resurser - pengar som statsmedia istället suger åt sig från konsumenternas plånböcker.
Nu vill regeringen dessutom skrota TV-licensen och övergå till skattefinansiering. Det innebär att public service, osminkat uttryckt, tillförsäkras medel genom statens våldsmonopol. Även du som är ointresserad av SVT:s utbud tvingas böja knä och pröjsa för tjänster som inte önskas. Annars kommer polisen med batongen.
"När vi betalar för public service då investerar vi i vår demokrati", menar kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Det är faktiskt inte så självklart.