På nätet läser jag om Docrates cancersjukhus i Helsingfors. Det drivs i privat regi och har ingen väntetid. Lyft luren och boka ett möte. Undersökning av en cancerläkare sker inom några dagar, högklassig behandling med den senaste tekniken utlovas kunna börja inom en vecka. Inte dåligt.
Detta finländska cancersjukhus gör också en poäng av att locka patienter från andra sidan Östersjön. Man har ett eget infocenter i Stockholm och förkunnar stolt på sin hemsida att "ungefär 15 procent av Docrates patienter kommer från Sverige och andelen stiger hela tiden". Det är förståeligt.
Svensk sjukvård når toppenresultat i internationella mätningar när det gäller behandlingskvalitet. Problemet med den utmärka blågula vård som erbjuds är dock lika gammalt som välkänt och flitigt omdebatterat: tillgängligheten är kroniskt usel och ligger i Europas bottenskikt.
Säg den valrörelse när inte politikerna tävlat med varandra om åtgärdsförslag som ska göra köerna till ett minne blott! Men det vill sig tydligen aldrig riktigt med förmågan att leverera.
Cancerfondens senaste rapport, baserad på siffror från 2017, ger en symptomatisk illustration av läget. Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Målet är att 80 procent av patienterna ska opereras inom 28 dagar från att en välgrundad misstanke konstaterats.
Endast tre av Sveriges 21 regioner klarar det. Östergötland är tillsammans med Västra Götaland sämst i riket och klarar bara att operera 27 procent av patienterna i tid (Region Östergötland har dock - som Corren skrev om i lördags - redan inlett en ny satsning på att förbättra sig, håll tummarna!).
Ser vi till den vanligaste cancerformen bland män, som är prostatacancer, är målet att operation ska ske inom två månader. Antalet regioner som fixade det? Noll.
Väntetiderna skiljer sig dessutom så som mycket mellan regionerna att Cancerfonden betecknar vården som "ett geografiskt lotteri". Det borde vara ytterligare ett tungt argument för att avskaffa regionerna, lägga sjukvården under statligt huvudmannaskap och låta verksamheten styras av professionen hellre än partipolitikerna.
Men även en sådan reform lär vi får vänta länge än på. Knappast konstigt att Docrates cancersjukhus i Helsingfors tagit chansen att marknadsföra sig i Sverige. Här finns ju massor av pengar att tjäna på människor som lider av den svenska vårdapparatens strukturella systemfel och i värsta fall riskerar att dö på kuppen om operationen kommer för sent.
Åk till Finland för snabb behandling och glöm den långa kön till Region Östergötlands läkare! Fast då bör du förstås helst ha en tjock plånbok.
Alla svenska medborgare har visserligen rätt att söka vård i ett annat EU-land, betald med svenska skattemedel – nota bene: efteråt mot kvitto och det är inte givet att hela beloppet för vårdkostnaden täcks. Det avgör Försäkringskassan i samråd med din region.
Vill du vara säker på att få ersättning för dina utlägg kan du ansöka om ett förhandsbesked från det offentliga myndighetsmaskineriet. Haken är den processen kan ta upp till tre månader...
Man kan fundera på om det inte borde finnas ett bättre och rimligare alternativ för oss som inte är särskilt kapitalstarka. Antag att den vanliga svenska skattefinansierade cancervården fungerade lika effektivt som hos finska Docrates.
Varför skulle det nödvändigtvis vara en omöjlig tanke?