Den svenska jobbtillväxten är fortsatt stark. Det meddelade Arbetsförmedlingen i måndags, då man offentliggjorde sin julistatistik. Men det finns mycket smolk i den minusräntedopade högkonjunkturens glädjebägare. Arbetsmarknaden är iögonfallande kluven.
356 000 personer är inskrivna vid landets arbetsförmedlingar, 6000 fler än förra sommaren. Andelen arbetslösa bland inrikes födda är hanterbara 3,9 procent. Motsvarande siffra bland utrikes födda är dramatiska 21,8 procent. Det är flyktingvågen som sätter sina spår.
Sverige har varit föredömligt generös när det gäller att ge fristad åt förföljda människor. Men är betydligt mindre välvillig om möjligheterna till egen försörjning. Nio år! Så länge tar det för hälften av alla nyanlända att få jobb, enligt SCB. Vad kan det kallas annat än tragiskt? Vi sitter på en tickande utanförskapsbomb.
Många nyanländas kunskaps- och kompetensnivå ligger långt under vad vår generellt högspecialiserade arbetsmarknad kräver. För att underlätta vägen från bidrag till jobb har politikerna främst fokuserat på två traditionella åtgärder: utbildning och olika former av anställningsstöd. Problemet med denna patentlösning är att resultaten brukar svika förväntningarna. Fråga Stefan Löfven.
I valrörelsen 2014 for han landet runt med det storslagna löftet att fixa 85 000 jobb- och utbildningsplatser åt unga och långtidsarbetslösa. Han lyckades bara leverera en bråkdel. Av Löfvens 32 000 traineejobb blev det exempelvis endast några hundra. Men vi kan lika gärna fråga företrädarna Fredrik Reinfeldt och Göran Persson, som prövat varianter på samma melodi. Även för dem gick visan mer i moll än dur.
Fast sådana dystra erfarenheter reser sällan hinder för att pröva igen. Nu är det Alliansens tur, som från oppositionsbänken lanserar ännu ett förslag. Det kallas "inträdesjobb", riktat till nyanlända och ungdomar upp till 23 år utan gymnasieexamen. Det fina i kråksången denna gång är att arbetsgivaravgiften slopas under tre år, den anställde får 70 procent av ingångslönen och 30 procent av tiden ska avsättas till utbildning. Effekten utlovas bli mellan 25 000 - 40 000 nya jobb.
Vem vet, Alliansen har kanske funnit nyckeln till den gyllene kombinationen av jobbsubvention och skolning som faktiskt fungerar. Annars kunde man förstås satsa på strukturreformer som verkligen skulle kunna ge alla utestängda en riktig chans på arbetsmarknaden.
Men då handlar det om skarpa grejer, som att varaktigt pressa ner de väldiga skattekostnaderna på arbete, skrota lagen om anställningsskydd, införa lagstadgad fri kontraktsrätt som trumfar kollektivavtalen och annat i den stilen som ingen partipolitiker vill tala öppet om.