Det har varit några tuffa år för Sveriges mjölkbönder. Hösten 2014 föll deras ersättning till 3,04 kronor per kilo mjölk och var som lägst 2,34 kronor innan det vände upp igen under 2017. Marknaden tog äntligen fart, lönsamheten blev bättre, avkastningen ökade. Men återhämtningen tycks blivit kortvarig. Sedan årsskiftet har mjölkböndernas ersättning rasat med över 70 procent och är denna månad nere i 3,02 kronor. Det är oroväckande.
Förra prisfallet gjorde att mängder av mjölkbönder tvingades sluta. På tio år har antalet mer än halverats. Idag har vi färre mjölkproducenter (omkring 3600 stycken) än naturreservat (drygt 4500) i Sverige. En ny kris riskerar således att få mycket allvarliga följder. Med fortsatt utslagning håller själva grunden för vår nationella mjölkproduktion på att vittra bort. Och i takten av dess försvinnande blir landsbygden allt mindre levande. Vi får väl göra ett enda stort reservat av rubbet till slut. Men så illa ska det inte behöva gå.
Magnus Oscarsson, riksdagsledamot (KD) från Ödeshög, har länge engagerat sig för mjölkböndernas och landsbygdens situation. Bönderna är hårt ekonomiskt pressade och efterlyser handling istället för prat, slår han fast. Som politiker kan han förstås inte kräva ett höjt mjölkpris av ICA, men däremot att regering och riksdag gör konkurrensvillkoren rimligare.
Vad betyder det konkret? Magnus Oscarsson pekar snabbt ut tre åtgärder att som han vill se genomförda:
1) Miljöbalkens klassning av lantbruk som "miljöfarlig verksamhet" måste tas bort. Det vore en viktig politisk signal. Idag skapar skrivningen en byråkratisk kärvhet från kommuners och länsstyrelsers sida gentemot bönderna. De ska inte behöva få stämpeln på sig som en grupp halvkriminella personer, ute i suspekta ärenden.
2) Dieselskatten måste sänkas. Den är mycket högre än i Tyskland, Danmark och Finland, en klar konkurrensnackdel för svenska bönder.
3) Regelbördan måste lättas. En mjölkbonde som även driver spannmålsproduktion har i dagsläget ungefär 800 regler att förhålla sig till! "Vi byråkratiserar sönder verksamheter i Sverige. Jag träffade en bonde i Nässjö som sa: Varje morgon när jag vaknar undrar jag vilken regel som jag ska bryta mot idag", säger Magnus Oscarsson och skakar på huvudet.
Hur realistiskt är det då att något verkligen händer? Politiskt är utsikterna definitivt goda, hävdar KD-representanten på riksdagens östgötabänk. Både inom Alliansen och i Socialdemokraterna finns en betydande reformmedvetenhet. Mycket hänger på om den ansvarige ministern förmår att "ta ett riktigt nappatag på problematiken". Den stora trögheten sitter snarare i byråkratin.
"Egentligen har vi det bästa läget någonsin att göra något", säger Magnus Oscarsson och hänvisar till den nationella livsmedelsstrategin som riksdagen antog förra året. Alla partier är eniga om målen att höja självförsörjningsgraden och förbättra såväl lantbrukets konkurrenskraft som lönsamhet. Plattformen ligger alltså fix och färdig att utgå ifrån.
Låt oss hoppas att det snart blir verkstad och handfasta resultat. Ska landsbygden leva och utvecklas behövs en stärkt framtidstro. Som Magnus Oscarsson understryker måste mjölkbönderna därför kunna känna att politiken står bakom dem.