Denna tisdag ska försvarsberedningens slutrapport presenteras. Produkten bär titeln ”Värnkraft”, tänkt att utgöra grunden för nästa års riksdagsbeslut om försvarets utveckling 2021-25.
Färdigställandet av rapporten uppges ha skett under stor partipolitisk enighet. Men det var ett samförstånd som plötsligt sprack i fredags, när representanterna för de fyra borgerliga partierna ilsket marscherade ut.
Det skulle betyda att slutrapporten nu får läggas fram bara uppbackad av kvartetten S, V, MP, SD och iögonfallande avsaknad av någon enda godkännande borgerlig signatur. En i dessa sammanhang sensationell uppvisning i parlamentarisk splittring som måste ge en märklig signal till omvärlden.
Traditionellt brukar försvarsberedningens ledamöter vara måna om bredast möjliga blocköverskridande lösningar gällande statens kärnuppgift, att skydda landet och dess medborgare.
Men i ett tryckande läge med tilltagande osäkerhet kring våra gränser och efter åratal av lättsinnig svensk nedrustningsenighet bakom sig, just då väljer politikerna att krigiskt mobilisera mot varandra i den interna sandlådan framför att ta gemensamt ansvar.
Det tycktes annars som en hygglig överenskommelse var på gång. Försvarsanslagen skulle höjas till 84 miljarder kronor år 2025, motsvarande 1,5 procent av BNP (idag är nivån 1 procent). Inte tillräckligt för att reparera alla gamla brister och försyndelser, men ändå en substantiell bit på väg mot Natos anslagsrekommendation om 2 procent av BNP.
I sista stund kom emellertid beskedet att Socialdemokraterna svävade på målet om pengarna och inte ville binda sig för beloppet som försvarsberedningen utformat sina förslag efter.
Det verkar faktiskt som såväl försvarsberedningens ordförande Björn von Sydow som försvarsminister Peter Hultqvist (kompetenta herrar båda två) blivit nesligt desavouerade av finansminister Magdalena Andersson som haft andra prioriteringar - inte olikt försvarsminister Mikael Odenbergs kontrovers med Anders Borgs fögderi under Alliansens första mandatperiod.
Knappast konstigt att de borgerliga ledamöterna flög i taket över ännu en regerings budgetjonglerande. Risken av en ny smitnota som lämnar försvaret underfinansierat? Nej tack!
Kanske borde Hultqvist följa Odenbergs exempel och avgå om han är karl för sin hatt.