I sin berömda dikt "Mending wall" (ur samlingen "North of Boston", 1914) använde den amerikanske poeten Robert Frost de bevingade orden ”good fences make good neighbors”. Men den som läser hela dikten förstår att Frost egentligen menar motsatsen. Goda grannar ska väl inte behöva bygga stängsel mellan sig?
Ytligt är det lätt att instämma. Fast tänker man ytterligare ett varv är det inte lika givet. Bildspråket om uppförda barriärer må ge instinktivt negativa associationer. Dock bör vi vara försiktiga med att skänka Robert Frost våra odelade sympatier. Snarare bör vi tolka sentensen ”good fences make good neighbors” precis för vad den uttrycker: betydelsen av klargörandet att mitt inte är ditt och vice versa. Den regleringen är nödvändig för att säkra fungerande mellanmänskliga relationer och upprätthålla en anständig civilisationsgrad.
Frost avsåg i "Mending wall" att kritisera vad han såg som äganderättens rigiditet. Men att låta dess gränser flyta är erfarenhetsmässigt ett farligt recept som bäddar för konflikt och oordning, slår undan förutsättningarna för en positiv välståndsutveckling och stryper friheten. Där inte äganderätten är skyddad av tydliga stängsel finns snart inga generösa, goda grannar kvar.
Tilliten eroderar. Missämja, osäkerhet och rädsla hotar, på sikt tilltagande fattigdom för folkflertalet och en allt vidare spridd plundrarmentalitet. I det samhället är det allt färre som känner sig manade att taga vara på sin broder, de är fullt upptagna att taga vara på liv och lem åt sig själva.
Såväl principiellt som högst konkret har denna problematik hamnat på agendan i vårt eget land, genom utbredningen av tiggande EU-migranters olovliga bosättningar. I höstas fick fallet Malmö stor uppmärksamhet. Flera hundra EU-migranter hade sedan ett år tillbaka slagit sig ner på en ödetomt i centrala stan. Marken tillhörde ett enskilt fastighetsbolag, som trots polisanmälan om olaga intrång inte fick hjälp.
Polisen förklarade sin passivitet med att möjligheter till avhysning saknades. Det skulle nämligen vara kronofogdens sak att först identifiera varje individ som olagligen tagit tomten i beslag. Vid det konstaterandet fastnade ärendet i byråkratikvarnen och ägaren, brottsoffret, lämnades i kylan innan ingripande efter långt om länge skedde.
Att förövarna var utsatta människor som vi bör och ska ömma för, ursäktade inte rättsväsendets sega underlåtenhet att beivra ockupation av privat egendom med uppförande av en skräpig och ohälsosam kåkstad.
I slutet av förra året bedömde polisen att det fanns 260 liknade olagliga migrantläger i Sverige, både på enskild och offentligt ägd mark. Nu har emellertid polisen börjat agera aktivare och justitieminister Morgan Johansson (S) har fastslagit att lagen ska ändras så att avhysningar kan ske utan massa krångligheter.
Tiggande EU-migranter måste ha någon form av legal bosättning fortsättningsvis, annars kan de inte stanna. Den signalen är viktig. Ty kapitulerar vi från att försvara äganderättens stängsel vore konsekvenserna förödande, med påtaglig risk att främlingsfientliga krafter får ökad vind i seglen.
Robert Frost kanske inte skulle gillat Morgan Johansson. Men vi andra har skäl att ge justitieministern en uppskattande tanke.