Nittioniotusen svenskar har statsmedias indrivningsbolag Radiotjänst skickat till Kronofogden för förfallna licensskulder. Det totala kravbeloppet är inte kattskit: 1,1 miljarder kronor. "Just skulder som avser obetalda TV-avgifter är oerhört ofta förekommande. I princip alla måste ju betala den och kommer man efter med andra räkningar är det säkert så att den får vänta också", säger Karl Stjerna, vd på kreditupplysningsföretaget Syna (Folkbladet 15/9).
Det är förstås tråkigt för dem som hamnar i Kronofogdens klor och får sina namn fläckade av betalningsanmärkningar. Men det är faktiskt inget tvång att hosta upp pengar till den svenska statsmaktens TV-organ. Licensavgiften är trots allt frivillig. Den som inte vill se på TV och äga en televisionsapparat kan hälsa Radiotjänsts snokande kontrollanter adjö.
Tiderna har dock förändrats sedan staten fortfarande kunde monopolisera etern. Teknik- och medieutvecklingen har sprungit förbi det gamla licenssystemet. I var mans hand finns numera nätuppkopplade mobiler, datorer och surfplattor som totalt revolutionerat utbudet. Ett dignande smörgåsbord av information, nyheter och underhållning från en hel värld är lika tillgänglig som vatten ur kranen. Gränslösheten gjorde Radiotjänsts uppgift svårare.
Vad var egentligen TV på 2000-talet och hur hantera det faktum att även statsmedierna expanderat ut på webben? Lösningen blev att kräva licens av all slags utrustning som kunde ta in SVT:s sändningar. Men drabbade medborgare trilskades och fick Radiotjänsts datorjakt underkänd i domstol.
Kvar låg dock problemet hur statsmedierna skulle få en mer hållbar finansiering. Regeringen tillsatte förra året en politisk kommitté i syfte att utreda frågan. Samtliga riksdagspartier lär idag ha enats om vad som komma skall. De anställda på Radiotjänst i Kiruna får söka sig annan sysselsättning. Deras jobb tas istället över av Skatteverket.
Licensavgiften omvandlas nämligen enligt partiernas förslag till en inkomstrelaterad skatt som ingen kommer undan. Det spelar alltså föga roll om du är komplett ointresserad av vad SVT erbjuder. Du måste ändå ovillkorligen böja dig för statens våldsmonopol och snällt betala för en tjänst du inte efterfrågat. Annars sparkas dörren in hos dig och du tvingas på knä av den politiska maktens knektar, rått uttryckt.
Är detta ett rimligt sätt att finansiera något media överhuvudtaget? Möjligen i det forna DDR. Men knappast i ett land som gäller för att vara fritt och demokratiskt.
Detta är ingen kritik mot innehållet som public service (SVT, SR, UR) svarar för. Mycket av journalistiken, nyhetsförmedlingen, kulturprogrammen och underhållningen håller utmärkt kvalitet. Många svenskar skulle säkert inte önska att alltihop gick i graven, även om man kan ifrågasätta lämpligheten i att staten ska bedriva egen medieverksamhet. Så varför inte behålla avgiftsmodellen?
Inte i Radiotjänsts antikverade och frånstötande licensskepnad, naturligtvis. Utan i form av att public service-utbudet kodas och läggs bakom en betalvägg, helt eller delvis. Det gör konkurrensen neutralare på mediemarknaden och TV-tittande konsumenter får bestämma själva om de vill öppna sina plånböcker för SVT eller inte. Liberalt och rättvist.