I valrörelsen 2014 turnerade Stefan Löfven riket runt och försökte sätta den ilande känslan av ett krackelerande Sverige. ”Någonting håller på att gå sönder” var den ständigt upprepande, ödesmättade anklagelsen mot Alliansregeringen. Nu har Löfven varit statsminister i fem år.
Hur skulle han själv idag, om han lägger örat mot marken, vilja uttrycka känslan av det samhällstillstånd som råder i landet han är den högste politiske ansvarige för?
En eskalerande, terrorliknande våg av skjutningar och sprängningar rullar genom nationen. Sverige tycks blivit ett drivhus för framväxten av en våldsbrottslighet som helt saknar spärrar. Hur kan någon vara funtad som låter en sprängladdning på uppåt 20 kilo detonera i centrala Linköping?
Det vill man gärna ha ett svar på, men den skyldige till bomben på Ådalagatan i början av juni är fortfarande inte gripen.
I måndags blev en mor med ett spädbarn i famnen ihjälskjuten på Ribersborg i Malmö. Vad är rör sig i skallen på någon som är kapabel till ett sådant bestialiskt dåd?
Hemskheter i nyhetsflödet råder det ingen brist på. Under natten till onsdagen dog en 18-årig kvinna i kulregnet från ett avlossat automatvapen i Stockholmsförorten Vällingby.
Inrikesminister Mikael Damberg lovar krafttag, men konstaterar också: ”Det grova våldet har bitit sig fast. Vi kommer inte kunna vända detta på ett par månader”. Snarare måste vi, enligt rikspolischefen Anders Thornberg, räkna med att den organiserade brottsligheten inte kommer att minska inom de närmsta tio åren (!) - trots att polisen arbetar för högtryck.
Det har redan gått för långt, rekryteringen till de kriminella gängen är svår att hejda. ”För varje ung man som skjuts, grips eller döms står det tio, femton bakom som är beredda att kliva in”, sa Thornberg i Aftonbladet den 4 juli.
Många som sugs in i nätverken är tydligen väldigt unga. SvD rapporterade i veckan att antalet barn under 15 år som misstänks för våldsbrott ökat med 40 procent sedan 2015.
Som ytterligare ett dystert tecken på den alltmer gränslösa kriminalitetens utbredning är att våldsbrottslingar från Sverige även börjat operera i våra grannländer Danmark, Norge och Finland.
En stats viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare och garantera en trygg samhällsordning. Men ”någonting” håller uppenbarligen på att gå sönder. Eller vad säger du, Löfven?