Grattis Jonas Sjöstedt! Snart kommer regeringen att på riksdagens bord lägga fram sin aviserade proposition om marknadsekonomiskt fientliga vinstbegräsningar för privata välfärdsaktörer. Troligen sker det i slutet av denna månad, uppkallad efter krigsguden Mars i den romerska mytologin, vilket ju är passande för en het batalj.
Men det blir en strid vid voteringsknapparna som de rödgröna är garanterade att förlora. Den icke-socialistiska majoriteten kommer utan pardon att rösta ned det kontroversiella förslaget, baserat på Ilmar Reepalus sönderkritiserade och bortom parodins gräns tekniskt krångliga utredning som få begriper. Så varför alls bråka i ett dödsdömt ärende?
Därför att regeringskonstellationen vill använda nederlaget till en ideologiskt tacksam fråga att hojta om i valrörelsen och inför massorna framstå som den skattefinansierade välfärdens heroiska försvarare mot kopplet av giriga kapitalister och deras borgerliga lakejer. Perfekt upplägg för Vänsterpartiet på den radikala ytterflanken.
Inte heller dumt för Socialdemokraternas maktsugna taktikspelare, som behöver en tydligt distanserande konfliktyta gentemot Moderaterna. I dagens alltmer högerpräglade politiska klimat kan annars vanligt folk ha svårt att skilja de gamla ärkerivalerna åt. På områden som står högt på väljarnas agenda - säkerhet, lag och ordning, migration och integration - är S och M lika varandra intill förväxling och skulle i det avseendet sakligt sett, lekande lätt, kunna regera ihop imorgon.
Vilket de antagligen är tvungna att göra i någon slags skepnad eller form när krutrökens dimmor lagt sig efter höstens val.
Sanningen är att Sverige inte har råd med ytterligare en förlorad mandatperiod av svagt styre, utan behöver en stark och handlingskraftig regering som kan lösa tuffa problem. Varken det blåa eller det röda laget kan längre realistiskt hoppas på att bilda en sådan regering. Den traditionella blockpolitiken har ställts på ända av SD som inget ansvarskännande parti vill hamna i gisslan hos.
Rimligen vet både Alliansen och Socialdemokraterna att deras respektive plan A för att få nycklarna till Rosenbad inte funkar, även om de skyr att snacka öppet om det inför den uppskruvade valkampen. Alltså måste de vara beredda på en omprövningens plan B.
Men om Socialdemokraterna låser fast sig vid Vänsterpartiets idé att jaga bort privata välfärdsalternativ och släcka medborgarnas valfrihet finns det inte mycket utrymme för konstruktiva samtal över blockgränsen. Med rätta skulle borgerligheten hellre ta gift än att förhandla om socialisering och återgång till ett 70-talsunket offentligt monopol.
Den tidigare finansministern Kjell Olof Feldt (S) befarar att hans parti nu håller på upprepa löntagarfondseländets historiska misstag.
”De här företagen driver ju verksamheter som de enligt lag är fullt tillåtna att driva. Att presentera ett förslag som i princip gör det omöjligt att gå med vinst, och därmed bedriva verksamhet, riskerar att riva upp ett djupt politiskt och ideologiskt sår. Just det vi lyckades undkomma i sista stund i samband med löntagarfonderna”, säger han (tidskriften Entreprenör 15/2).
Måtte förnuftet segra. Hela saken är absurd. Lägg ner denna idiotfråga och visa omsorg om landet istället för att lockas ut på antikverade rödgardistiska irrvägar.