Som Benjamin Franklin uttryckte det: "Det finns bara två saker som är säkra i livet, skatterna och döden". Nivån på skatten kan vi förvisso påverka politiskt, men fogden går sällan eller aldrig att helt undvika. Liemannen kan vi definitivt inte smita från. "Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta", skaldar Tomas Tranströmer.
Inga uppskov må lämnas, det enda inflytande vi har i sammanhanget är formen för vår eviga vila. Den valfriheten till ett sista personligt uttryck bör slås vakt om, av respekt för individens värde och värdighet. Som Corren rapporterat om är det också allt fler som önskar andra alternativ än traditionella kyrkogårdsbegravningar med kista och gravsten. Kremering tenderar att bli vanligare. Många åstundar att få sin aska spridd bortom gängse minneslundar på någon särskilt plats som betytt mycket för dem.
Men då krävs tillstånd från länsstyrelsen och reglerna är kanske i strängaste laget. I dagens Sverige hade knappast en ansökan från Robert Louis Stevenson godkänts. I "Sjöresa på landbacken" (1878) skriver han: "Heine ville vila som Merlin under Broceliandes ekar. Själv skulle jag inte nöja mig med ett enda träd, men om skogen vore sammanvuxen som en banyanlund då ville jag bli jordad under själva pålroten, så att mitt blod kunde cirkulera fritt från ek till ek och mitt medvetande spridas över hela skogen och skänka de grönskande spirorna ett gemensamt hjärta och låta dem själva glädjas åt sin egen härlighet och styrka. Och tusende ekorrar skulle svinga sig från gren till gren i mitt vidsträckta mausoleum, och fåglarna och vinden muntert segla över lövhavets böljande vålmar!"
Inget dåligt sätt att kila vidare på, inte sant? Begravningsbyrån Fenix säger sig i Corren den 23/10 kunna erbjuda något liknande genom att exempelvis placera askan under en hugad kunds favoritträd. Glöm det! Enligt länsstyrelsen är det utanför anvisade begravningsplatser förbjudet att strö askan hur som helst, bland annat får den uttryckligen inte grävas ner i jorden. En stilla undran. Varför? Vilken skada kan lite mänsklig aska rimligen göra naturen?
Av pietetsskäl är det absolut befogat med vissa förhållningsregler. Men en större grad av begravningsliberalism borde nog staten kunna tillåta sina medborgare när vi ändå betalat skatt livet ut.