Napoleon lär ha sagt: ”Kina? Där ligger en sovande jätte – låt honom sova! För när han vaknar kommer han att förändra världen”. Nu händer det. Några snarkningar hörs sannerligen inte längre från Mittens rike.
Vissa analytiker har liknat Kinas statskapitalistiska kommunisttyranni vid det högmodigt wilhelminska Tyskland innan 1914 - en snabbväxande ekonomisk och militaristisk stormakt som berusad av sin nyvunna styrka söker en dominerande geopolitisk roll och i fartblind, självrättfärdig okänslighet gör det internationella spelet till en potentiell krutdurk.
Nog för att man bör iaktta försiktighet med historiska paralleller. Men de tidigare förhoppningarna om att Kina lugnt skulle låta sig inlemmas som en fredlig, ansvarsfull och på sikt demokratiserad aktör i den globala världsordningen måste anses som naiva och grusade.
På hemmaplan har Pekingdiktaturen dragit åt tumskruvarna hårdare under senare år i en rent orwellsk ambition att nå total samhällskontroll. Befolkningarna i de asiatiska grannländerna har det heller inte så roligt.
Kina uppträder regelmässigt aggressivt mot demokratin Taiwan, förslavar sedan gammalt Tibet i en hänsynslös ockupation och håller Kim Jong Uns skräckvälde i Nordkorea under armarna.
Samtidigt har Kina trappat upp konfliktnivån i Sydkinesiska sjön och försöker ständigt flytta fram sina positioner på bekostnad av Vietnam, Filippinerna, Malaysia och övriga nationer i regionen. Inom handel, ekonomi och teknik har Kina redan skaffat sig nära nog supermaktstatus.
Det tilltagande globala inflytande som detta för med sig är den kinesiska regimen inte sen att utnyttja, och investerar tungt runt om i världen för ytterligare stärka sin ställning och göra andra länder mer beroende av Peking.
Den hägrande visionen är uppenbarligen att Kina vill mäta sig med, och i framtiden överta, USA:s numera bleknande roll som internationell ledstjärna. Dock är det inte direkt klassiska amerikanska ideal som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter som Kina hyllar och sprider.
Ser vi en slags upprepning av det auktoritära Tysklands rivalitet med det liberala brittiska imperiet kring förra sekelskiftet? Ur vissa aspekter finns avgjort en del oroande beröringspunkter, även om skillnaderna också är stora.
Men minns vilken urladdning spänningarna fick den gången.