Kring 1970 importerade Sverige mest olja av alla jordens länder, utslaget per invånare. Industrins koldioxidutsläpp hade då också fördubblats sedan 1950-talet. Det var inte blott miljömässigt ohållbart.
Oljeberoendet gjorde energisystemet och ekonomin mycket utsatt för störningar i omvärlden. Det fick vi känna på i samband med kriget i Mellanöstern 1973, när arabstaterna anföll Israel och OPEC-kartellen av politiska utpressningsskäl chockhöjde oljepriset. Men redan var ett viktigt trendbrott på gång.
Kärnkraften hade börjat byggas ut. Den kom tillsammans med vattenkraften att ersätta fossila bränslen som basen i vår energiförsörjning. Kärn- och vattenkraft svarar idag för 80 procent av svensk elproduktion (40 procent vardera). Medan koldioxidutsläppen globalt har ökat kraftigt de senaste decennierna, kan Sverige uppvisa en rakt motsatt utveckling från 70-talet och framåt.
Vid millennieskiftet var utsläppen till och med mindre än på 1950-talet. Bara mellan 1990 och 2016 minskade de svenska utsläppen av växthusgaser med en fjärdedel.
I klimathänseende kan man lugnt påstå att Sverige varit ett tidigt föregångsland och där har tveklöst vår framsynta satsning på kärnkraft spelat en betydande roll. Miljörörelsens starka motstånd till atomproducerad elektricitet har heller inte varit helt negativt, utan haft det goda med sig att riskerna tagits på större allvar och att säkerhetskraven skärpts.
Men ännu lever vi i sviterna av den panikartade folkomröstningen 1980, då samtliga tre linjer förespråkade svensk kärnkraftsavveckling (låt vara i olika takt) eftersom en amerikansk reaktor havererat i Harrisburg året innan. Det senaste uttrycket för den gamla surdegen är energiöverenskommelsen som S, MP, C, KD och M slöt 2016.
Riksdagsmajoriteten enades om målet att svensk elproduktion skulle vara 100 procent förnybar 2040, vilket även ska utläsas som den nya slutdatumskompromissen om kärnkraften (minns ni när 2010 var aktuellt?). Dock har M nu kommit på bättre tankar och vill att överenskommelsens mål ändras till en 100 procent fossilfri elproduktion istället, så att kärnkraften kan behållas.
Allt annat verkar faktiskt direkt förnuftsvidrigt. Varför skulle Sverige av svårförklarliga motiv dumpa en energikälla som ger oss massor av egentillverkad klimatsmart el, oundgänglig för att klara den fortsatta omställningen till ett samhälle befriat från miljöförstörande koldioxidutsläpp?
Stå på er, moderater!