"Det finns en kinesisk förbannelse som säger: 'Må han leva i intressanta tider'. Gilla det eller inte, vi lever i intressanta tider". Robert Kennedy fällde orden under ett tal i Kapstaden 1966, men de kunde lika gärna handla om det dagsaktuella tillståndet i svensk politik.
Intressanta tider är det onekligen, denna märkliga höst 2018. En socialdemokratisk statsminister har blivit bortröstad av riksdagen. En moderat statsministerkandidat har blivit avvisad av samma riksdag, trots att icke-socialistisk majoritet råder. Men den majoriteten är förgiftad av SD, ett förhållande som nu inför öppen ridå sliter sönder Alliansen i sina beståndsdelar.
M och KD tycker inte det är så farligt att luta sig mot ett reformerat nazistparti. C och L ryser ända i själen av en sådan tanke. Möjligen är borgerligheten på väg att sprängas i ett konservativt och ett liberalt block, vilket skulle markera en slags återgång till situationen kring förra sekelskiftet.
S är bara att gratulera till denna infekterade splittring i motståndarlägret. Visserligen har S gjort sitt sämsta val på över hundra år och förlorat regeringsmakten, men sitter ändå kvar i Rosenbad - lugna som filbunkar - och administrerar rikets affärer så länge ingen ny regering kan tillträda. Och det lär nog dröja.
Löfvens expeditionsministär har redan blivit historiskt unik genom att lägga en så kallad övergångsbudget. M avser dock att presentera ett konkurrerande budgetförslag, som både KD och SD ställt sig välkomnande till. Det gör att voteringsmatematiken pressar in C och L i en avgörande position. Kommer de likt Pontius Pilatus att två sina händer?
Saken blir inte mindre komplicerad av att Annie Lööf fått talman Andreas Norléns uppdrag att sondera terrängen för en regering som riksdagen kan tolerera. Vill hon nå gehör över blockgränsen är kanske då inte det smartaste att medverka till en SD-stödd moderatbudgets seger. Men bidrar hon till att sänka samma M-budget i kammaren innebär det rimligen dödsstöten för Alliansen.
Precis som talmannen konstaterar är läget fortsatt låst och besvärligt. Och mer besvärligt tycks det alltså bara bli i den dysfunktionella riksdagen.
Nog lever vi i intressanta tider. Så intressanta att partierna riskerar att spela bort allmänhetens förtroende för det parlamentariska systemet på kuppen.