Varför har vi politiker? Deras främsta uppgift är inte - även om man stundtals kan förledas till det intrycket - att syssla med feminism, hbtq, bananer från Fairtrade, hitta på ständigt nya skolreformer, fördela skattebidrag till olika intressegrupper, försvåra bilåkande bland allmänheten, skriva förintande inlägg mot partikonkurrenter på Twitter och annat i den stilen.
Nej, det viktigaste vi har att begära av rikets styrande är att de utan prut i sin dagliga gärning prioriterar värnandet av folkets säkerhet. Övrigt är jämförelsevis av mindre betydelse. Statsapparatens existensberättigande vilar ytterst på förmågan att garantera samhällets invånare en tillvaro i fred, frihet och trygghet. Oavsett vilka som sitter vid makten måste vi kunna lita på att kontrollen av våldsmonopolet är i goda händer och garden hålls uppe mot såväl inre som yttre hot.
På detta, fullständigt avgörande, område har nuvarande regering uppenbart fallerat och därmed är dess förtroende rimligen förbrukat. Avslöjandet om IT-kollapsen på Transportstyrelsen - den värsta säkerhetsläckan sedan landsförrädarna Wennerströms och Berlings dagar - är mer än ett "haveri" (som Stefan Löfven formulerat det).
Det är en första rangens praktskandal, och vad som sent om sider kommit fram om regeringens hantering av eländet med försök till mörkläggning, bortförklaringar, flykt undan ansvar, påstådd icke-kommunikation mellan statsråden och deras chef, et cetra, för närmast tanken till en svensk version av Nixonadministrationens ökända jonglerande i Watergate.
Den borgerliga oppositionen har deklarerat avsikten att rika misstroendevotum mot infrastrukturminister Anna Johansson, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist för deras schabblande i säkerhetsfiaskot. Men eftersom regeringen är kollektivt ansvarig med statsminister Stefan Löfven i spetsen vore det mera logiskt och riktigt om riksdagens icke-socialistiska majoritet gav hela den rödgröna ministären respass.
Fast är de fyra borgerliga partierna då beredda att ta över styret själva i en minoritetsregering som måste tolereras av SD? Eller kommer det att utlysas extra val, när endast ett år återstår till det ordinarie valet? Inget av dessa alternativ lär vara lockande.
Att å andra sidan låta Löfven fortsätta ratta riket vore heller inte acceptabelt i ljuset av de uppdagade oegentligheterna kring skötseln av nationens säkerhet. Så vad göra?
En lösning på dilemmat kunde vara tillsättandet en opolitisk ämbetsmannaregering, som expedierar löpande ärenden fram till valet i september 2018 medan partierna samlar ihop sig.