Skulle Putin vågat angripa Ukraina om landet varit bestyckat till tänderna med kärnvapen? Det är väldigt svårt att tro.
Ett tag satt Ukraina faktiskt på den tredje största nukleära arsenalen i världen. Detta avskräckande förråd av domedagsmissiler var ett arv från den olyckliga epoken som delrepublik i det konkursade sovjetiska kommunistimperiet.
Men med Budapest-memorandumet, undertecknat den 5 december 1994, gav Ukraina upp kärnvapnen och skickade dem till... Ryssland!
I utbyte lovade Kreml - där Boris Jeltsin då styrde - att respektera Ukrainas självständighet och territoriella integritet. Avtalet signerades även av USA och Storbritannien, som nervöst hotat Ukraina med internationell isolering om inte missilerna försvann och kom under bättre kontroll.
Ett oroande problem som kalla krigets rustningsfrenesi efterlämnat var således löst. Ukraina kunde å sin sida känna sig tryggt genom att dess gränser garanterades av tre samarbetande stormakter i öst och väst, tillika permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd. Ukraina kom lojalt att delta i FN:s fredsbevarande operationer jorden runt och inlemmades i Natos partnerskap för fred.
Vad skulle rimligen kunna gå fel?
Idag har Ukraina utelämnats åt ett revanschistiskt Ryssland i Vladimir Putins våld. Krimhalvön är ockuperad. I de östra delarna av landet bedriver ryssarna ett blodigt proxykrig. Och nu har konfliktnivån trappats upp ytterligare i Kertjsundet mellan Svarta havet och Azovska sjön.
Det tycks som nästa steg i Putins styckningsprogram är att blockera sundet, stänga två av Ukrainas viktigaste exporthamnar (Bardiansk och Mariupol) och i realiteten göra Azovska sjön till ett ryskt mare nostrum.
I Kiev har president Petro Porosjenko utlyst militärt undantagstillstånd och vädjar till väst om stöd. Kan inte Nato skicka örlogsfartyg till Svarta havet? Kan inte EU skärpa sina sanktioner mot Ryssland?
Svaren är svala och svävande. Någon mer hjälp utöver ord i senfärdiga, fördömande deklarationer synes inte vid horisonten från det ryggradslösa och splittrade västlägret.
Värdet av de kollektiva säkerhetsstrukturer som Ukraina hade att lita på har prövats och resultatet: en europeisk nation är kastad åt vargarna.
Vanära och skam över alla demokratiska ledare som i vår tid låtit det ske.