I början av Evelyn Waughs bitterljuva klassiker "Brideshead Revisited" strålar solen. Vi följer huvudpersonerna Charles Ryder och Sebastian Flyte på en utflykt, de stannar sin lånade bil vid en almskuggad kulle på den engelska landsbygden. I den behagliga stillheten under lövvalvet njuter de bägge vännerna av vin, jordgubbar och tjocka turkiska cigaretter.
Så utbrister Sebastian: "Här skulle man gräva ner en kruka med guld. Jag skulle vilja gräva ner någonting dyrbart och vackert på varje ställe, där jag varit lycklig, och sen, när jag blev gammal och ful och olycklig, så kunde jag komma tillbaka och gräva upp det och minnas".
Jag älskar den repliken. I somras, under julimånadens lojt frihetliga dagar, borde man själv grävt ner några krukor med guld. De vore utmärkta att ha nu i det kylslagna januarimörkret, som en slags trygghetsförsäkring inför det ovissa år som nyss startat sitt räkneverk. Att bunkra lyckliga minnen är en fin hjälp att stå fastare när det blåser, för att bättre hålla ihop, för att inte tappa orienteringen om påfrestningar drabbar.
Men det gäller ju samtidigt att inte förlora sig i gårdagen. Äldre guld är bra att ha lagrat i personlighetsbanken, men fylla på med färskt guld är naturligtvis ännu bättre. Lättare sagt än gjort, kanske. Det beror mycket på förhållningssättet. I Per Wästbergs roman "Jordmånen" råkar jag finna ett glimrande Marxcitat som i mitt tycke ger ett ypperligt råd om hur 2017 bör mötas:
"– Vet du att det finns en skatt gömd i huset här intill?
– Men det finns ju inte något hus här intill!
– Då måste vi bygga ett."
Marx, det är alltså inte den grälsjuke samhällsomstörtaren Karl. Utan den mer gladlynte anarkisten Groucho. Nå, vad sägs om att skaffa hammare, spik och brädor?
Behövs mer inspiration? Tanka själen! Lyssna på "Lohengrin" av Richard Wagner, begrunda "Ground Swell" av Edward Hopper, läs "The Great Gatsby" av F Scott Fitzgerald, se "Blow Up" av Michelangelo Antonioni, meditera någon timme i en medeltida katedral (Linköpings till exempel), drick champagne, ät ostron, hoppa på en buss mot obekant destination, klä dig enligt amerikanskt 1920-talsmode, spela tennis på gräs, promenera en stormig förmiddag vid havet när vågorna skummar som mest och njut av elementens makt, älska en vacker människa.
Som Henry James uttryckt det: "Lev allt vad du kan, det vore ett misstag att inte göra det".
God fortsättning, kära läsare! Vi kör vidare, vi ger oss inte. De angenämaste dagarna väntar alltid framför oss.