Jag läser Guy de Maupassants berömda novell ”Fettpärlan” som utspelar sig under fransk-tyska kriget 1870-71. I berättelsens början skildras de preussiska truppernas intåg i den normandiska staden Rouen.
”I sina mörklagda kammare hade stadsborna gripits av den förvirring som förorsakas av katastrofer och de stora dödsbringande omvälvningar på jorden som all samlad vishet och styrka är verkningslös mot. För samma känsla infinner sig varje gång den etablerade ordningen kullkastas, när tryggheten försvinner och allt som människans eller naturens lagar har värnat om utlämnas åt en huvudlös och bestialisk råhet”.
Det är ett skräckinjagande gissel, skriver de Maupassant, ”som ifrågasätter all vår tro på den eviga rättvisan, hela vår inlärda tillit till himmelskt beskydd och mänskligt förnuft”.
Lyckligtvis lever vi i ett land som haft århundranden av fred och därmed förskonats från de fruktansvärda, dramatiska erfarenheter vilka präglat den moderna franska historien.
Men när jag som många andra i Linköping vaknade till fredagsmorgonens explosion - en väldig, skarp, otäck smäll - och sedan chockad såg vad som hänt, kunde jag själv för ett ögonblick förnimma något av den skakande upplevelse som på känslomässigt plan inte var helt olik den som Guy de Maupassant tecknat.
Plötsligt var den invanda, trygga ordningen ställd på förskräcklig ända. Nerblodade, skadade människor. Bostadshus med urblåsta fönster, krossat glas i drivor, avspärrade kvarter, poliser i varje gathörn, bestörtning, vilsenhet, oro.
Det var som att blivit direkttransportad till en krigszon, ett slags Rouen mitt i Linköping. Vem eller vilka som ligger bakom bombdådet är ännu höljt i dunkel, liksom motivet. Misstanken att grovt kriminellt belastade gäng bär ansvaret ligger väl närmast till hands.
Helt klart kan dock konstateras att det är uttryck för en huvudlös, bestialisk råhet trotsande allt civiliserat förnuft att utlösa en kraftig sprängladdning bland massor av värnlösa människor i centrala stan. Ett rent mirakel att inga dödades eller fick livshotande skador.
Det som skett är ett attentat mot lagen och ordningen, friheten och tryggheten i vårt gemensamma Linköping. Nu gäller att visa att rättvisan står stark och inte låter sig utmanas.
Våldsbejakande krafter som ska tveklöst kunna lita på att det inte ostraffat går att förvandla vårt offentliga rum till ett slagfält.