Vreden över det höga bensinpriset - varav drygt 60 procent är skatt - har blivit Sveriges senaste folkrörelse. Facebookgruppen ”Bensinupproret 2.0” startade i mitten av april och samlar nu mer än 660 000 medlemmar.
Protesterna har även nått det fiktiva Grönköping, läser jag i eminenta husorganet Grönköpings veckoblad.
Men där tror man uppenbarligen inte att politikerna i Stockholm ska ta intryck av medborgarnas missnöje med de tuffa drivmedelsskatterna, som i synnerhet slår hårt mot livet på landsbygden.
Nöden är som bekant uppfinningarnas moder. I Grönköping har ett nygammalt bränsle fått en renässans: gengasen.
Veckobladet rapporterar om att bensinmacksföreståndare Kolting och fabrikör Östberg provkört gamla vedeldade gengasaggregat, vilka sedan andra världskriget dammat i Hembygdsmuseets lada. Resultatet ska ha varit utmärkt.
De bägge herrarna har därför beslutat producera nya aggregat anpassade till moderna bilar. Det torde vara en lysande affärsidé. Så länge bensinpriset överstiger 11,50 kronor litern ger gengasen en lägre milkostnad, enligt fabrikör Östbergs kalkyler.
”Dessutom är gengasen en i högsta grad klimatsmart energikälla. Den är förnyelsebar. Veden växer här i landet och behöver inte fraktas över haven med förorenande tankbåtar”, säger han till Veckobladets reporter.
Kolting, vars bensinstation planeras att byggas om till en vedmack, instämmer optimistiskt: ”Jag tror vi är å god väg att rädda såväl landsbygden som klimatet och mitt jobb”.
I verkligheten är givetvis det inte gengas något vidare alternativ.
Motoreffekten är usel, aggregaten är mycket krångliga att använda och kolmonoxiden gör gengasen extremt giftig. Men vägrar partipolitikerna i huvudstaden att visa någon pardon med bensinskatten, så...
Kanske har motormuseet i Motala några aggregat från 40-talet att låna ut till landsbygdens tunnelbanelösa invånare?