Vad är ett vallöfte värt? Det har varje kritisk konsument på den politiska marknaden skäl att begrunda, särskilt nu när den intensiva tävlingen om att vinna svenska folkets förtroende i röstbåsen snart startar igen. Förra gången, i valrörelsen 2014, bedyrade de två stora statsbärande partierna att vi skulle slippa ytterligare en mandatperiod med ökade drivmedelsskatter.
"Jag tänker låta priserna vara. Det är dyrt nog för dem som bor i glesbygden", lovade den dåvarande finansministern Anders Borg från det blåa politikerlaget. "Det är jättedyrt att tanka bensin som det är. Vi ser inget behov av att höja bensinskatten", lovade den kommande finansministern Magdalena Andersson från det röda politikerlaget.
När S och M är rörande överens i en fråga borde man ju kunna lita på vad som gäller. Men inte i detta bedrövliga fall. Istället blev det en fullständig blåsning. Det kan vi alla konkret konstatera vid pumpen efter årsskiftet till valkampens 2018.
Då höjs bensinskatten med 30 öre och dieselskatten med 26 öre (inklusive moms, alltså skatten som politikerkåren fiffigt lagt ovanpå drivmedelsskatten för att maximera sina intäkter). Sveket som S och M har gjort sig skyldiga till är dock mycket värre än så.
Riksdagen som valdes hösten 2014 har klubbat igenom en automatiserad höjning av drivmedelsskatten. Det betyder att skatten varje år räknas upp enligt konsumentprisindex, plus två procent - utan att riksdagsledamöterna behöver lyfta ett finger i fortsättningen. Det tickar alltså bara på utan att nya beslut måste fattas. Om det redan varit "jättedyrt att tanka bensin" kommer det att svida rejält ondare i plånböckerna framöver.
Bertil Moldén, vd för BIL Sweden, skräder inte orden: "Folk är grundlurade, för de har inte förstått vad det innebär på lång sikt och jag tror inte heller att de övriga politiska partierna har insett vad det innebär. Det blir en ränta-på-ränta-effekt och enligt våra beräkningar kommer vi om ett respektive två år ha diesel- och bensinskatter som är högst i världen" (Expressen 25/12).
Att som Moldén hävda att folk blivit grundlurade, det är hårt. Men vad ska man annars kalla det?
De flesta svenskar är beroende av bilen för att få vardagen att fungera. Bilen är också en frihetsmaskin. Ideologin att ständigt och allt kraftigare attackera människors bilåkande med skattevapnet är att försvåra deras livsvillkor och reducera deras frihet. Det räcker nu.