Bokmässan i Göteborg brukar vara ett lockande vattenhål för oss som gillar bildning och kultur. Jag hade planer på att åka dit, men avstod och spenderade istället helgen på en utflykt till det vackra grevskapet Gränna/Visingsö. Det var trevligt och vederkvickande, precis som jag vill ha det på min fritid.
Stämningen kring årets Bokmässa kändes snarare som motsatsen.
En högerextremistisk blaska som givits plats på mässgolvet för att propagera för hatets och intoleransens idéer, bojkottande författare (jag förstår dom!), politiskt bråk, alternativa protestarrangemang och uppviglande nazister som skulle marschera genom stan på lördagen.
Nej, det där getingboet var inget för mig.
Tydligen var jag inte ensam om den uppfattningen. Publiktillströmningen minskade med 25 procent jämfört med fjolårets mässa. Och besöksflykten innebar naturligtvis att bokförsäljningen gick rejält back. Särskilt de mindre förlagen drabbades hårt ekonomiskt.
De enda som vann på Bokmässan 2017 var väl avgrundshögerns marginalexistenser, som lyckades inkassera enorm uppmärksamhet för sin vämjeliga sak.
Hur kunde det bli så här? Vad är det för tomtar i mässledningen som strulat till det så monumentalt?
Inte undra på att Svenska förläggarföreningens ordförande Eva Gedin ilsknat till: ”Det är väldigt angeläget att få veta hur mässan ska återupprätta det unika, årliga bokevenemang som det varit i 30 år” (DN 3/10). Frågan är berättigad.
Svaret kräver knappast en Einstein. Håll rent från ideologiska knäppskallar och politiska narcissister som bara är ute efter att mucka gräl och stjäla åt sig strålkastarljuset.
Dom kan vara kvar på sin digitala lekplats Twitter.
Bokmässan får däremot hemskt gärna vara mer fokuserad på sin egentliga målgrupp - vi som är intresserade av litteratur och tycker det är kul att mötas för att snacka böcker.