Finansminister Magdalena Andersson (S) lade idag fram sin första ”riktiga budget”, som en del uttryckte saken. Den är förstås inte ”riktigare” än förra årets eller vårproppen. Vad som menas är att regeringen nu har en garanti – decemberöverenskommelsen – för att få igenom budgeten i riksdagen. Den blir alltså inte ett teoretiskt alster, som förra årets fallna budget eller en kompletteringsprodukt som vårproppen, utan blir den ekonomiska plan som ska styra Sverige kommande år. Därför kallas den ”riktig”.
Dessvärre innebär denna riktiga budget också riktiga försämringar för svensk ekonomi. Nyckelfrågan är jobben. Regeringen har satt det extremt ambitiösa målet på lägst arbetslöshet inom EU 2020. Mycket lite i budgeten tyder på att målet kommer att nås. Inte ens finansministern själv tror på det, utan medgav vid dagens presskonferens att ”mer måste göras”
Men inte bara ”mer” utan annorlunda. Inte bara regeringen själv, utan även andra viktiga aktörer såsom Konjunkturinstitutet, pekar på att arbetslösheten till och med kommer att öka med denna politik - trots att konjunkturen pekar svagt uppåt. Framför allt handlar det om de stora skattehöjningarna för företag och medelinkomsttagare. Andersson tar varje tillfälle i akt att anklaga den förra Alliansregeringen för meningslös skattesänkarpolitik. Men sanningen är ju att skatter är ett effektivt medel för att påverka arbetslösheten och mängden arbetade timmar. Och de höjda marginalskatterna är ett stort problem.
Bidrag och subventioner utgör regeringens satsningar på bostäder. 6 miljarder kronor och 15 000 bostäder per år kan låta mycket, men dela siffrorna på 290 kommuner och det blir inte fett. Regeringen ryggar för de verkliga hindren som stör marknadsmekanismerna. Bristen på bostäder försämrar för arbetsmarknaden – när en matchning uppstår mellan arbetsgivare och arbetstagare, förhindrar ibland bristen på bostäder att anställningen blir av. ”Inga skattesänkningar i världen hjälper mot det”, sa Andersson.
Har hon frågat byggföretagen och investerarna om det?
Budgeten bjuder på några få ljusglimtar. Investeringen i vuxenutbildningen för dem utan gymnasiebetyg är en viktig sådan. En snabbare validering av befintliga kunskaper och utbildning för nyanlända personer är också en centralt såväl för den enskilde individen som för samhällsekonomin i stort. Sverige har inte råd med ett outnyttjat humankapital i den omfattning vi ser i dag.
Det är en klassisk vänsterbudget som läggs fram. Den tar in högre skatter för att portionera ut det lilla som blir över till ändamål regeringen finner gynnsamma. Förvirringen var stor vid pressträffen då Andersson inte kunde svara på om det var sex eller åtta av tio svenskar som får mindre i plånboken nästa år... Förutom arbetsmarknads- och bostadspolitiken är filmpolitiken ett tydligt exempel på den vänsterideologi som styr regeringen. Momsen höjs på biobiljetter från 6 till 25 procent. Med andra handen höjer regeringen filmstödet samt stödet till biografer på landsbygden. Filmer kommer att produceras och biografer finnas kvar. Synd att färre svenskar har råd att gå och se dem.
Att majoriteten av svenskarna får mindre disponibel inkomst samtidigt som arbetslösheten och sjukskrivningarna ökar, är regeringes allvarligaste misslyckande.