Rån, misshandel, våldtäkt och tortyr utfört på en kyrkogård i Solna nyligen har väckt avsky hos många. Enligt uppgifterna ska två minderåriga pojkar, som verkar ha valts ut slumpvis, under en hel natt ha utsatts för dådet, för att till sist utan kläder ha hotats ned i en grop och börjat begravas (Aftonbladet 26/8). Detta och liknande dåd, som går ut på att tortera och förnedra offren, vittnar om en hänsynslöshet hos gärningsmännen.
Det som kännetecknar den här typen av förnedringsrån är att både gärningsmännen och offren är unga. I fallet i Solna har två misstänkta gripits som är 18 och 21 år gamla, och båda har begått och dömts för brott flera gånger tidigare.
Konsekvenserna av att socialtjänst, polis och inte minst föräldrarna har misslyckats med att bryta dessa ungdomars brottsbana blir fruktansvärda för offren som förnedras och torteras. Men ur ett större perspektiv riskerar det också att leda till en förändring av vårt sätt att leva som går åt helt fel håll. Här finns ett hot mot det sammanhållna och statsindividualistiska samhälle som särskilt Socialdemokraterna har strävat efter.
När föräldrar läser om vad slumpvis utvalda barn kan utsättas för leder det till tunga samtal vid köksbordet. Familjer som bor i eller nära oroliga områden flyttar därifrån om de kan, och barnen tillåts kanske inte åka för att träna eller träffa kompisar nära platser där kriminella gäng är etablerade. Och när tonåringen ska åka någonstans på kvällen är bussen eller cykeln inget alternativ, utan föräldern insisterar på att skjutsa med bilen.
Ett sådant agerande från föräldrar är helt förståeligt – de bör göra vad de kan för att skydda sina barn. I sin tur sliter detta dock sönder ett samhälle där vi vill att broar ska kunna byggas mellan olika grupper. Barnet som bor i villaområdet ska utan risk kunna ta bussen till träningslokalen i hyreshusområdet och då också lära känna barn med helt annan bakgrund. På så vis tillåter ett fungerande samhälle att barn bygger sin självständighet, utan att vara beroende av föräldrars ständiga beskydd.
Dessvärre har den brutala ungdomsbrottsligheten gått så långt att det inte finns några genvägar tillbaka. Gärningsmännen måste gripas och lagföras på rättssäkra grunder. Alla förtjänar en andra och en tredje chans, men när dessa missbrukas kan inte samma verkningslösa behandling fortsätta.
Till exempel bör ungdomsrabatten tas bort för övergrepp i rättssak, för att tydliggöra att hot mot vittnen inte tolereras. Om detta inte görs ordentligt kommer slitningarna i samhället bara att växa.