Eller att intresset är så stort. Eller att Norrköping, en kommun lite på dekis, står som arrangör för denna Sveriges största festival.
Men det muntra sorlet överröstas av gnället över det ojämna könsfördelningen på festivalområdets scener. ”Ännu gubbigare än förra året”, lyder domen över Bråvalla. Att bara 14 av 97 akter är kvinnodominerande är förstås förvånansvärt lite, men man kan också fråga sig varför bara kvantitet räknas. Dragplåster som Laleh, Veronica Maggio och Nina Persson väger tungt.
Det är trist när artister, människor och prestationer reduceras till platta siffror i en enkelspårig kalkyl. Vi borde ha kommit längre än så.