Det blev ett ja till att tillfälligt pausa det kommunala ekonomiska stödet till studieförbundet Ibn Rushd, från Linköpings kommunfullmäktige. Detta tills att oberoende granskning har genomförts.
Beslutet kom att fattas med anledning av motionen som Sverigedemokraterna lämnade in till fullmäktige i slutet av 2019. Motionärerna ville avveckla stödet till studieförbundet helt och hållet, en linje som fick stöd av Moderaterna och Kristdemokraterna. Socialdemokraternas förslag om att pausa stödet tills vidare blev en kompromiss efter en lång debatt.
Josefine Nyström, distriktschef för Ibn Rushd, menar i onsdagens Corren att det inte finns belägg för kopplingar mellan studieförbundet och Muslimska brödraskapet, vilket många kritiker antyder. Forskarna Magnus Ranstorp och Aje Carlbom menar annorlunda, i en rapport som gjorts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Enligt rapporten existerar sådana kopplingar.
Det ska sägas att MSB-rapporten fått kritik, däribland av Erik Amnå, professor i statsvetenskap, som menar att direktkopplingen till Muslimska brödraskapet inte har kunnat beläggas.
Å andra sidan: att diskussionen om Brödraskapets inflytande överhuvudtaget behöver föras säger dessvärre en hel del om Ibn Rushd i allmänhet. Hur skulle det se ut ifall det fanns misstankar om att exempelvis Medborgarskolan infiltrerats av högerextremister?
Amnå granskade för övrigt förbundet 2019, på uppdrag av Folkbildningsrådet. Studien visade att förbundet visserligen lyckades nå ut till svåråtkomliga samhällsgrupper som lågutbildade kvinnor, men samtidigt undvek ämnen som homofobi och antisemitism.
Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har bekräftat att Ibn Rushd medverkat till att bjuda in antisemitiska hatpredikanter till diverse evenemang.
Större del av kritiken har riktats mot förbundet på nationell nivå. Men det vore blåögt att påstå att det är oväsentligt i frågan om stöd på distriktsnivå. Distrikten existerar rimligtvis inte i ett vakuum. Därför förtjänar frågan en ordentlig granskning lokalt. Inte minst då Ibn Rushds kritiker och försvarare ofta utgår ifrån olika källor, något som gjort debatten än grumligare.
Ibn Rushd har erhållit hundratusentals kronor i stöd från Linköpings kommun. Skattebetalarna förtjänar att veta vad exakt slantarna går till. Inga misstankar om att pengar har gått till att främja antidemokratiska krafter får förekomma.