Det blir ingen ny fabrik i Nederländerna för Cloetta. På måndagen kom det slutgiltiga beskedet – planen att bygga för omkring 2,5 miljarder kronor skrotas.
Nyheten fick Cloettas aktieägare att jubla. Det lär även vara goda besked för fabriken i Ljungsbro, om Cloetta framöver ska lägga fokus på den befintliga produktionen och inte ett skrytbygge i Nederländerna.
En fråga som kritiker av satsningen särskilt har återkommit till är varför den nya fabriken skulle läggas i Nederländerna. En omständighet som lyfts fram i Dagens Industri är att Cloettas tidigare vd, som lanserade allt, är från Nederländerna. Men kan det verkligen spela så stor roll? Och kan det betyda mer än bolagets historiska kopplingarna till Ljungsbro?
Generellt lär dock en vd:s hemlängtan eller andra personliga drivkrafter kunna påverka strategiska beslut. Det här sägs såklart inte – särskilt inte när det gäller börsbolag. Då beskrivs alla beslut som helt och hållet affärsmässiga. Men ändå lär de mjuka drivkrafterna finnas där.
Ta bara som exempel när Nordea för ett par år sedan flyttade huvudkontoret till Finland. Då sades det vara svenska skatter och EU-lagar som låg bakom beslutet att omlokalisera. Men nog måste det ha spelat in att dåvarande vd:n, styrelseordföranden och storägaren i banken var från Finland? Det måste ha varit tilltalande för dem att flytta Nordens största bank till hemlandet.
Inom politiken är det mer uttalat att beslutsfattare delvis drivs av omtanke om platsen som de kommer ifrån. Att valsystemet är utformat för att säkra representation i riksdagen från hela landet är ett uttryck för det, och ett sätt att balansera de här drivkrafterna.
Inom företagsvärlden – i alla fall när det kommer till storbolagen – är däremot föreställningen att den här typen av drivkrafter i stort saknas. Under årtionden har företagsledare skolats i att blicka ut globalt och inte vara sentimentala.
Parallellt har ägandet blivit alltmer ansiktslöst och distanserat. Den som ögnar listan över största ägare i många börsbolag hittar mängder med utländska pensionsfonder och investerare. Och dessa lär inte bry sig om på vilken ort ett företag verkar, så länge avkastningen kommer.
Vi har därmed fått en mentalitet där företagsledningar inte längre förväntas ta hänsyn till bolagets rötter. Och vad blir då kvar att vägleda lokaliseringsbeslut? Ibland kanske den egna känslan av hemhörighet.
Företagens egna rötter bör dock värderas upp.
För ta ett bolag som Cloetta, som bokstavligen har byggt Ljungsbro. Om det inte råder något tvivel om att Cloetta alltid kommer att vara kvar på orten och satsa där så skapas förutsättningar för en trogen arbetsstyrka och lojala leverantörer. Och då får Cloetta just det som annars är svårt att säkra idag – tillgång till kvalificerad arbetskraft, säkra produktionsvillkor och långsiktiga tillstånd från myndigheter.
Så om Cloetta ska satsa någonstans bör det vara i Ljungsbro.