Linköpings välstånd vilar på ett högpresterande näringsliv. Som konjunkturfast grundplatta anställer SAAB spetskompetens och agerar motor åt avancerade underleverantörer. Mjärdevis snabba ryck och höga risker ger modiga nytänkare en chans att tjäna storkovan och skapa heta jobb åt andra.
Vad behöver egentligen unga människor för att skapa maximalt värde på Linköpings dynamiska arbetsmarknad? Vad ska utbildningen rusta dem med?
Det populära svaret just nu tycks vara kunskap. Ut med elevcentrerat värdegrundsflum, in med katederundervisning och riktiga böcker. Högskolorna ska styras mot konkreta program i stället för fristående överliggarkurser.
Kunskap räcker dock inte. Vad som i själva verket gör unga människor duktiga på de flesta moderna tjänstemannajobb är nog intelligens och disciplin.
Det betyder att noggrant kunna ta in mycket information, och snabbt notera mönster och samband för att begripa vad som är viktigt. Vissa jobb kräver främst logik och numerisk styrka, medan andra betonar nyans och verbala förmågor. Ibland behövs båda.
En annan pusselbit är att kunna kommunicera precist och träffsäkert i tal och skrift. Man ska också kunna jobba hårt, hålla huvudet kallt och ställa upp när det gäller.
Steget från flum till kunskap är i rätt riktning, eftersom kunskapsidealet indirekt bygger intelligens och disciplin. Att lära sig svåra saker och skriva prov eller uppsatser fungerar som hjärngymnastik. Tankeförmågan stärks, kommunikationen vässas och karaktären fostras.
Ännu bättre vore dock om utbildningen riktades mer direkt mot sådana egenskaper.
Dagens plottriga läroplaner ska lära skolelever allt från historia och kemi till AI och hållbar utveckling. Om poängen är att göra dem smartare kunde eleverna få fördjupa sig i det mest intressanta. Kanske mer bildning? Att analysera Strindberg är tufft, och utmärkt hjärnträning för en blivande affärsutvecklare. Och den som klarar högsta betyg i fysik kan nog läsa till civilekonom.
När förkunskaper förväntas blir folk inlåsta i karriärbanor. Även med toppbetyg blir det svårt att få ett jobb man inte ”pluggat till” eller växla spår utan omställningsstudier, trots att intelligens och disciplin ofta smäller högre i produktivitet. Riktigt smarta personer är bra på mycket om de får prova.
I landet där ”alla ska med” är det obekvämt att prata om intelligens och disciplin, eftersom de är delvis medfödda. Men för innovativa städer som Linköping är sådana egenskaper viktigare än kunskap.
Här behövs ett kulturskifte i utbildningsdebatten.