Om rika människor bor i en del av staden och fattiga i en annan riskerar det att öka splittringen mellan olika samhällsgrupper. Personer med olika livsstil som inte möter varandra skapar utrymme för fördomar, och de sämre bemedlade kan förlora hoppet om att genom ansträngning skapa sig en bättre tillvaro.
Den enkla lösningen som ofta förespråkas från vänster brukar vara ekonomisk omfördelning, men nu visar en SNS-rapport att det inte är svaret. Nationalekonomen Che-Yuan Liang visar att boendesegregation som beror på inkomstskillnader har ökat sedan 90-talet. Det har framför allt skett genom att låginkomsttagarna har blivit fler och koncentrerats mer till vissa bostadsområden.
Men effekten har inte påverkats av hur höga bidrag och skatter har varit. I stället är det inkomsten före skatt och transfereringar som styr. Varför det är så är en av samhällets tiotusenkronorsfrågor. Rapporten ger heller inga definitiva svar, men vissa kvalificerade gissningar. En enkel delförklaring verkar vara att människor gärna har grannar med ungefär samma utbildningsnivå som man själv, vilket i sin tur kopplas till inkomstnivån.
Svaret på segregationsgåtan är ingen mirakelkur. Valet av bostadsområde beror på mer djupgående faktorer än den tillfälliga styrkan i plånboken. En del externa faktorer, som att vissa hyresvärdar kräver en särskild lönenivå för att säkra betalningsförmågan.
En del av panelsamtalet som följde efter presentationen av Liangs rapport handlade om vad som styr höginkomsttagarnas val. Vill de bo nära andra med samma livsstil, ha dyrare boende, nära till en välfungerande skola eller bara vara långt ifrån låginkomsttagare? Svaret ligger säkerligen i lite av varje, och den som tjänar mer har också möjligheten att välja och vraka.
Ytterligare en faktor som säkerligen påverkar många är brottslighet. De flesta undviker ett oroligt område om de kan, medan de som har färre valmöjligheter blir kvar. Segregerade bostadsområden blir lätt en ond spiral, men är det verkligen bara höginkomsttagare och brottslighet som styr?
Är det inte så att även en del låginkomsttagare gärna bor nära andra personer med liknande erfarenheter och livssituation? Något som tyder på det är effekten av de nya reglerna som innebär att asylsökande som väljer att bo i ett utsatt område blir utan ersättning. Trots den tydliga belöningsstrukturen väljer många ändå de utsatta områdena.
Segregation lär finnas kvar i någon mån så länge människor själva får bestämma var de vill bo. Huvudsaken är att segregationen inte blir så djup att människor från de olika inkomstnivåerna aldrig möts.