På den stora Akademibokhandeln i centrala Stockholm arrangerades i måndags en talarkväll på temat ”Livet som polis – med tre polisförfattare”. Undertecknad råkade snubbla in i butiken den kvällen – och krockade med en annan besökare. Socialdemokraternas nyvalda kriminalpolitiska talesperson Ardalan Shekarabi hade haft uppdraget i mindre än 24 timmar, men tycktes redan vara ute i fält för att samla kunskap.
Den avgående justitie- och inrikesministern Morgan Johansson, som tidigare innehade posten, är så pass impopulär att partiet valde att inte ha med honom på några affischer under valrörelsen. Detta trots att han är en av landets mäktigaste politiker. Inte heller fick han vara med under presskonferensen där Magdalena Andersson presenterade valmanifestet med huvudfokus på gängkriminalitet.
En partist som jobbat nära Johansson sa då till Expressen att ”det förefaller finnas interna mätningar där de ser att han inte uppfattas som seriös och trovärdig” (26/8).
Trovärdigheten hos de ansvariga för kriminalpolitiken torde vara av yttersta vikt i ett land där antalet skjutningar fortsätter skena. För några dagar sedan passerade vi antalet dödsskjutningar för 2021 – och vi har fortfarande tre månader kvar av året.
Ardalan Shekarabi, som är avgående socialförsäkringsminister, twittrar mindre och har en juristexamen i bagaget. Om S verkligen vill vända på varenda sten i kampen mot gängen behövs förnyelse. Men framför allt måste partiet åter vinna trovärdigheten i frågan. Shekarabi uppfattas helt enkelt som en mer seriös politiker.
Till skillnad från sin företrädare har han även uppvisat ödmjukhet inför uppdraget. När nyheten damp ner under söndagen twittrade han ”Hjälp mig: vad borde jag läsa inom ämnet och vilka personer ska jag träffa? Kom gärna med tips!” Och visiten på Akademibokhandeln kan tolkas som att han verkligen är redo att rivstarta.
Allra bäst vore dock att skyffla om i uppställningen helt. Shekarabi är vid det här laget partiadel. 2003 valdes han till förbundsordförande för Socialdemokratiska ungdomsförbundet, efter Mikael Damberg. Sedan dess har han, med några års undantag, arbetat för partiet på olika sätt.
Det hade varit mer intressant med ett okänt, gärna nytt namn. Detta för att markera en nystart i diskussionen, bevisa att S var klara med att köra i gamla hjulspår. Men detta duger också. Nu väntar vi med spänning på ett intensivt arbete från oppositionens sida. Det finns inget som tyder på att frågorna rörande kriminalitet slutar dominera de närmaste åren.