Statsminister Ulf Kristersson och hans fru Birgitta Kristersson Ed var på Natotoppmötet i Vilnius förra veckan. En som är missnöjd över detta är Annika Strandhäll, flitig twittrare tillika före detta statsråd. Numera ordförande för S-kvinnor. Istället för att hantera sin ilska privat eller i alla fall produktivt valde socialdemokraten nämligen att hacka på Eds klädsel. Richard Herrey, fördetta moderat riksdagsledamot instämde i kritiken.
De kritiserade att Ed valde att blanda politik och religion genom att bära sina prästkläder på mötet. Statsministerns fru Birgitta Ed är nämligen präst och bar därför den klassiska prästkragen.
Delar av sociala medier menade att Ed genom sin klädsel förstörde den offentliga bilden av Sverige, och samtidigt representerade en annan roll än den hon blev inbjuden för att representera.
Men Ed är mer än någons fru, och präst är inget vanligt jobb. Att regeringschefens partner ska spela en politisk roll är kanske vanligast i USA, men givet att det ofta är en flitig besökare av viktiga möten är det egentligen inte alls konstigt att den ska kunna ha politisk vikt. Särskilt när den turkiska kritiken mot Sverige haft just religiös natur.
Men vad är så läskigt med religion? Religionsfriheten är grundlagsskyddad i Sverige, men har i modern tid mest betytt frihet från religion. Många har närmast fått skämmas för sin kristna tro.
Linköpingssonen och kyrkohistorikern Joel Halldorf skrev klokt på Expressens kultursida den 15 juli. Han skrev att, kanske är en form av post-sekularitet på intåg i Sverige. ”Detta är inte ett land där alla börjar gå i kyrkan, synagogan eller moskén – men ett där man inte rynkar på näsan åt att en del gör det. Ett land som har mognat i sitt förhållande till religion och inte behöver skyddas från blotta åsynen av religiösa symboler”.
Enligt uppgifter samtalade dessutom Turkiets presidentfru Emine Erdogan och Birgitta Ed om just religionens vikt. Det visade nog mer än något annat hade kunnat göra att Sverige inte är ett land där alla bränner Koranen, även om det kanske verkar så just nu för gemene turk.
Sveriges “First Lady” är självklart drottning Silvia, men Ed gjorde ett klassisk ”First Lady-move” när hon använde sin klädsel för att säga någonting utan ord. Det har presidentens fruar alltid gjort i USA, men framförallt sedan Jackie Kennedy på 1960-talet. Det märks till exempel nu när republikanen Ron DeSantis försöker bli USAs näste president. Hans fru Casey DeSantis har genomgående klätt sig inspirerat av Jackie Kennedys stil, just för att diskret föra människors tankar åt det hållet.
Det är inte fel att bära sin prästkrage utanför kyrkan, tvärtom. Svenska kyrkan fick gång på gång berätta det för Annika Strandhäll. Prästen får bära sina kläder som den vill. Ärkebiskopen och Linköpingsbon Martin Modéus ses väldigt sällan utan sin krage till exempel. Men ingen påpekar det. Ingen påpekade heller att fru Erdogan hade slöja på sig. Ett land som inte sällan kallar sig världens friaste borde inte vara så rädda för människor som valt religion. Inte heller för kvinnors klädsel.
Birgitta Ed har gjort entré som statsministerfru. Hennes bidrag till både den svenska synen på religion samt den svensk-turkiska relationen återstår att se. Men kanske blir psalmer på dop och skolavslutningar i kyrkan inte så läskigt. Och kanske lugnar sig det turkiska agget mot Sverige. Hur som visar hon att politik ibland drivs bäst genom en tyst handling.