Valrörelser tenderar att locka fram politikens allra sämsta sidor. Det vet alla, väljare som makthavare. Och redan nu går det säga vad som lär bli favoritpajen att kasta under valåret 2022.
I en debattartikel i Jönköpings-Posten (3/1) presenterar energiminister Khashayar Farmanbar (S) och bostadsminister Johan Danielsson (S) en ny förklaring till de höga elpriserna. Eller höga och höga, förresten. Ministrarna inleder med en kungörelse om att priserna faktiskt är låga – om man jämför med resten av Europa. Problemet beror dock inte på elmarknaden, utan på att svenskar är dåliga på att isolera sina bostäder.
Detta i sin tur är de ”högerkonservativas” fel. I Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget, som nyligen gick igenom, fanns inte plats för energieffektiviseringsstödet. Det plockas nu bort helt. Farmanbar och Danielsson menar att det är på grund av denna illvilja som människor får ökade energikostnader.
Det går att kritisera ministrarna i sak. Renoverings- och energieffektiviseringsstöd riktat till byggnader i socioekonomiskt utsatta områden, som lyfts fram som en socialdemokratisk bragd, infördes 2016. Det fasades dock ut redan efter några år, på grund av svagt intresse och kritik från Riksrevisionen. Priserna skenade dessutom bra innan stödets fullständiga avskaffande den 1 januari i år.
Och förvisso stämmer det att svenska elpriser är lägre än i resten av Europa. Problemet är bara att svenskar inte kan värma hemmet med blotta tanken på att det åtminstone är värre i Spanien.
Till saken hör att inget av detta spelar roll. Artikelns egentliga tes, att högern struntar i vanliga människor, framförs med en överdriven tydlighet. Det är det enda läsaren i slutändan minns. Det är också det som är artikelförfattarnas strategi.
Elkrisen är en perfekt storm, i det avseendet att den har alla komponenter för att bygga populistiska luftslott. Vare sig man är socialdemokrat eller moderat. Den är tillräckligt existentiell för att opolitiska väljare ska bry sig. Tillräckligt komplicerad för att makthavare enkelt ska kunna skylla på andra. Tillräckligt känslig, i och med kärnkraftsfrågan. Dessutom bjuder den på en uppsjö av enkla lösningar. Oavsett om det råkar vara solceller, slopad elskatt eller ekonomiskt stöd för att isolera lägenheter.
Oppositionen är inte alltid bättre själva. Elfrågan har fullständigt tagit över Moderaternas kommunikationskanaler. De senaste tre veckorna har partiets kommunikatörer gjort omkring 40 Instagraminlägg. Hälften av dem berör elkrisen på ett eller annat sätt. ”Kärnkraften är hållbar. Det är inte regeringen.”, får vi exempelvis lära oss av måndagens bild. Det är ett representativt budskap. Bilderna gillas och sprids av tusentals.
Retoriken stannar tyvärr inte i sociala medier. Den dominerar debattartiklar och partiledardebatter. Många rappa oneliners – lite verkstad.
Kärnkraften är viktig för klimatomställningen. Dessutom vet vi att nedläggningen av fungerande reaktorer är en delförklaring till Europas elkris. Frågan är emellertid mer komplicerad än så. En nyanserad debatt om Sveriges elförsörjning kräver en bred problembeskrivning, men framför allt konkreta svar på vad makthavarna vill göra åt saken.
Det är lätt att piska upp stämningen genom att konsekvent beskylla motståndarsidan för att vara emot vanligt folk. Det tjänar ingen på. Våra folkvalda har ett demokratiskt ansvar att undvika agitation och respektera oppositionens vilja. Det är ideal värda att åtminstone låtsas eftersträva.