Region Östergötland är i ekonomisk kris. Storvarsel är aviserat.
Situationen är allvarlig. Sjukvården lär bli sämre. Människor kan bli lidande. I det läget är det orimligt att regionen betalar många miljoner kronor mer än vad som behövs per år för el och livsmedel.
Det som ligger bakom är politiska krav. Det finns gamla beslut på att enbart köpa förnybar el, ett ordval som utestänger kärnkraftsel. Det har tvingat regionen att teckna ett elavtal som kostar upp till cirka 4 miljoner kronor mer per år, än om den köpt el från kärnkraft.
Det finns även ett politiskt beslut på att hälften av alla livsmedel som köps in av regionen ska vara ekologiska. Något som också lär leda till betydande fördyringar – och kanske mest besvärande av allt kan leda till att regionen väljer importerad utländsk ekologisk mat framför östgötska livsmedel.
En tillnyktring verkar dock ha skett. Regionstyrelsen föreslår ändring av formuleringen som styr inköp av el och att kravet på ekologiska livsmedel tas bort. Så besluten är i stort sett tagna.
Samtidigt är det inte bara ekonomin som driver på förändringarna i regionen. Även politiken har svängt.
Kärnkraften har på ett par år gått från oönskad till omfamnad. Med den rödgröna regeringens goda minne genomfördes en massnedläggning av svensk kärnkraft. Nu är ambitionen den motsatta – kärnkraften ska byggas ut. Och de flesta partier verkar inse att en utbyggnad är nödd och tvungen.
Utan mer kärnkraft är det svårt att få el så att det räcker. Till och med C och S har omprövat sin tidigare skeptiska hållning till ny kärnkraft.
Ekologisk mat har gjort motsatt politiska resa. Ekologisk livsmedelsproduktion har gått från att vara en bärande del av politiken, under den rödgröna regeringen, till att ha förlorat sin särställning under den sittande M-ledda regeringen.
Förändrad inställning till ekomat kan dock inte bara förklaras av skiftet från en vänster- till en högerregering. Det är knappast heller så att oppositionen kämpar för att bevara ekomålen.
Så vad har hänt? Det snabba svaret är att omvärlden har ändrats. Allmänt högre matpriser får konsumenterna att jaga lågpris. Och efter Rysslands utvidgade anfallskrig mot Ukraina vill allt fler stötta den nationella livsmedelsberedskapen och välja svenskt, eko eller ej.
Att enbart ha ekologisk certifiering som riktmärke vid offentliga inköp kan också leda fel. I allra värsta fall leder det till att lokalproducerat svenskt ratas till förmån för dyrare ekomat från utlandet, som inte alls behöver vara bättre ur en hållbarhetssynpunkt.
Region Östergötlands nya ordval kring inköp av el och mat ligger således i tiden.
Visserligen går det att vända på steken. Ekomat och fossilfri elproduktion, som sol och vind, har varit politiskt efterfrågat under många år. Och nu tar det offentliga sin hand ifrån alla de företag som följt den utpekade riktningen och satsat.
För Region Östergötland är det ändå inte mycket till val. Att hålla fast vid en energi- och livsmedelspolitisk riktning som nationellt har skrotats vore märkligt. Och att tillåta miljonerna att rulla för dyrare el- och matinköp samtidigt som sjukvården går på knäna vore direkt oansvarigt.
Region Östergötland bör behålla undersköterskor – inte ekomål eller spärrar för kärnkraftsel.