Barnmorskebristen avtäcker vårdens personalproblem

Trots ökade resurser och god tillgång på utbildade barnmorskor råder kris inom förlossningsvården. I grunden är arbetsmiljöbristerna ett symptom på ett större slöseri av personalens kompetens inom svensk sjukvård.

Ledare2021-11-08 08:30
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Det saknas barnmorskor i hela 19 av 21 regioner enligt Socialstyrelsen . Anställda knappt hinner med att ta paus eller äta lunch, och tvingas därtill att ta flera pass i rad då det saknas annan personal. Den hårda arbetsbelastning innebär att färre söker sig till yrket eller slutar, vilket ökar trycket ytterligare på dem som är kvar.
Krisen för förlossningsvården visar på flera paradoxer med svensk sjukvård. Dels tycks det politiska styret inte spela någon större roll. Samma problem finns i såväl Östergötland som i Västra Götaland och i Örebro.
Dels finns varken brist på pengar i eller personal totalt sett. Staten har under flera år skjutit till extra resurser till förlossningsvården, främst inom den så kallade ”förlossningsmiljarden”. Och antalet utbildade barnmorskor har vuxit snabbare än antalet förlossningar.
Problemet är att för få av de barnmorskor som finns arbetar inom just förlossningsvården. I stället jobbar många på till exempel mödravårdscentraler. Det beror främst på att arbetstiderna är bättre och belastningen lägre. Därtill måste ofta barnmorskor på förlossningscentralerna utföra andra arbetsuppgifter. Vården lyckas inte optimalt utnyttja den kompetens som finns.
För att locka tillbaka personal måste naturligtvis grundläggande villkorsförbättringar ske. Såsom rätt till pauser, minimering av flerskift och att varje anställd ansvarar för färre gravida. Liksom en bättre karriärstege med goda möjligheter till löneförhöjning med tiden.
Därutöver bör dock själva vårdkedjan för gravida ses över. Kajsa Dovstad, som är läkare och välfärdsansvarig på tankesmedjan Timbro, har föreslagit att införa rotationstjänster i den öppna förlossningsvården. Barnmorskor som arbetar på exempelvis en mödravårdscentral skulle då vara skyldiga att även tjänstgöra på sjukhus.
I de regioner där sådana system finns är bemanningsproblemen betydligt mindre. Det uppskattas också av många anställda inom såväl förlossningsvården, som får lägre arbetsbelastning, som inom öppenvården vilka får möjlighet att följa kvinnor genom hela graviditeten.
Samma sorts organisationsproblem finns i hela sjukvården där de anställdas kompetens inte alltid nyttjas på bästa sätt. Förhoppningsvis kommer förlossningskrisen inspirera till lösningar inom fler fält.