Hon meddelar att barnen ska på en kortare utflykt om två dagar och "kommer att få ha matsäck med sig".
- Kommer att få..?
Jag tvekar.
- Betyder det att vi eller ni fixar matsäcken? frågar jag försiktigt och håller andan.
- Nej, alltså, det får ni skicka med. Det behövs inte mycket. Och det kommer upp en lapp imorgon, jag bara säger det nu så ni får veta det i förväg.
Hon pratar snabbt och avvärjande. På gränsen till ursäktande. Som för att bespara mig från ytterligare besvär. Jag får ju redan besväret att fixa något att äta åt min egen son. Lugn, bara lugn, säger hennes kroppsspråk och ton. Men också ord. Egentligen handlar det mest om en vattenflaska och kanske en smörgås, eller en frukt...
Hennes reaktion är förståelig. Den allmänt vedertagna uppfattningen är att all offentligt bekostad välfärd ska vara avgiftsfri. Trots att dagis, utöver den allmänna förskolan, inte är avgiftsfri. Den lilla kostnaden vi föräldrar betalar för barnens uppehälle dagtid - som motsvarar ungefär barnbidraget - är dock bara en bråkdel av vad förskoleplats egentligen kostar, drygt 120 000 kronor (ekonomifakta.se). Även om verksamheten ofta är väldigt genomtänkt och positiv, är ändå grundorsaken till att barnen är på dagis att föräldrarna ska kunna jobba. Skolan är en annan femma, den är obligatorisk, för barnens skull och avgiftsfri. Men inte helt. "Enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad" får förekomma, enligt skollagen. Till en bussbiljett, ett inträde eller liknande. Det är upp till varje skola att överväga "när och hur ofta denna möjlighet ska utnyttjas", enligt Skolinspektionen. "Om kostnaden återkommer vid flera tillfällen kan den sammanlagda kostnaden dock bli påfrestande för ett hushåll med svag ekonomi". Obetydliga kostnader som läggs på varandra blir ofrånkomligt större, liksom ifall barnet/eleven har syskon med liknande obetydliga kostnader. Godtyckligheten är uppenbar, samtidigt skulle en exakt summa komplicera saken och gör den stelbent.
Men hur liten och obetydlig summan än är, så kommer protesterna. Det är vår rättighet att ha barnen i skolan och att den skolan inte kostar mer utöver skatten (vilket i och för sig kunde vara ett giltigt skäl, men krav på skattesänkningar uppkommer sällan i de här sammanhangen). Föräldrar protesterar ju mot (frivilliga) äpplen till rasten, vad ska de då inte göra över en plötslig matsäcksförfrågan?
Så tänker förstås pedagogen när hon står där öga mot öga med en förälder. Men jag andas ut och vill nästan tacka henne för att jag, som satt barnen till världen, får stå för matsäcken i stället för att det blir ännu en sak som förskolan ska ordna och bekosta. Dagis har redan dragit in på (den frivilliga) möjligheten att köpa glass till födelsedagar - för att det inte skulle upplevas som en (tvingande) merkostnad för föräldrarna. I stället ska förskolan bekosta betydligt dyrare fruktsallad till barnen (för glass är ju inte nyttigt). Eller så får ungarna vara utan. Det är, om man tänker efter, inte riktigt klokt.