Men det är inte bara i Ukraina som Putin spänner musklerna. En vecka före jul lade Ryssland fram en kravlista för att minska spänningarna. Bland kraven fanns att Finland och Sverige inte får bli medlemmar av försvarsalliansens Nato. Kravet är ett ifrågasättande av Sveriges suveränitet som nation. Det är i Kreml som man ska bestämma vilka länder Sverige samarbetar med.
Olämpligt nog kommenterade försvarsminister Peter Hultqvist (S) det ryska maktspråket med att försäkra att Sverige inte ska gå med i Nato – ”varken nu eller senare”. Det är ett starkt uttalande även om Hultqvist tillade att beslutet är Sveriges ensak. (DN 21/12) Den pågående krisen påminner om Natos betydelse för Europa. För just nu är det återigen bara den västliga försvarsalliansen som hindrar rysk imperialism från att äta upp grannländerna. Finns det till exempel någon som på allvar tror att Estland, Lettland och Litauen skulle finnas kvar som öppna demokratier om de inte vore för Nato?
Det är tre, små länder som geografiskt är avskurna från övriga Väst. En smal landkorridor är allt som förbinder Litauen med Polen och EU. Nato har mindre förband temporärt förlagda i Baltikum. Till del fungerar de som mänskliga sköldar. Det är inte tillräckliga för att försvara länderna mot en invasion men tillräckliga för att få Putin att tänka efter kring de politiska konsekvenserna ifall britter och amerikaner skulle komma till skada.
Nato hjälper också med flygövervakning. Under pandemiåret 2020 gick Natoflyg upp för att möta ryska kränkningar av grannländers luftrum inte mindre än 350 gånger. Så gott som dagligen testar Kreml grannländernas beslutsamhet.
Utan Natosamarbetet skulle alla grannländer varit utelämnade till stormaktens omilda behandling. Militära styrkedemonstrationer kombinerade med politiska påtryckningar skulle få de utsatta staterna att en efter en ändra sin inriktning för att bättre matcha Putins syn. Det skulle bli som Churchill beskrev upptakten till andra världskriget: Småstaterna gjorde enskilda eftergifter till krokodilen i hopp om att krokodilen skulle äta just dem sist.
Noteras bör att det bara är Nato som i någon mån kan matcha rysk militärmakt i Europa. EU:s säkerhetspolitiska pelare har i realpolitiskt hänseende visat sig vara mest en chimär. Den Europeiska unionen domineras av Tyskland och Frankrike. Två länder med ambivalent relation till Moskva. EU saknar också den militära infrastruktur som skulle krävas för att möta ett eventuellt ryskt angrepp.
I praktiken kan länder som Estland, Lettland och Litauen, men också Sverige och Finland, förbli självständiga demokratier endast tack vare stödet från London och Washington. Det bör svenska politiker hålla i minnet.