Egen majoritet för de rödgröna. Så löd rubriken på gårdagens huvudnyhet, SCB:s partisympatiundersökning i riksdagsvalet. Det finns två primära problem med den verklighetsbeskrivningen.
1. De ”rödgröna” är inget regeringsalternativ. Statsministerkandidaten Stefan Löfven står envist emot trycket att svara på vilka partier hans socialdemokrater vill regera tillsammans med. Tydligast har Löfven varit när han fördömt blockpolitiken som förödande och fördummande. Det är knappast någon rosenbladsbeströdd väg fram till Rosenbad för Jonas Sjöstedt (V).
2. Valet till Europaparlamentet. Svenskarna kan skilja på val och val, det visar resultatet från söndagens omgång jämfört med SCB:s siffror. Därmed inte sagt att frukter inte kan skördas från det ena valet till det andra. Framgång föder som bekant ofta framgång. Det innebär att S mycket väl kan få Feministiskt initiativ (2,5 procent i SCB-undersökningen) att ta hänsyn till, skulle det rödgröna bli ett alternativ. Men om Löfven tycker att Sjöstedts politik är svårsmält, kommer Gudrun Schymans (FI) inte att bli lättare.
Efter söndagens röstfiasko för Moderaterna valde Fredrik Reinfeldt att glädjas med Alliansvännerna C och KD, som höll kvar sina mandat i Europaparlamentet. Det var mycket viktigt för båda partierna. Missad representation i EU hade varit ett tungt ok att bära för regeringens minsta partier i valrörelsen. I SCB:s mätning hamnar KD visserligen under riksdagsspärren och får 3,9 procent. Givet felmarginalen, framgången i EP-valet samt en del förmodade stödröster kommer Kristdemokraterna av allt att döma att sitta kvar i riksdagen efter höstens val. Centern är det enda regeringsparti som noterar en liten ökning från SCB:s senaste undersökning i november och hamnar på 4,9 procent.
I EP-valet blev Miljöpartiet andra största parti med drygt 15 procent. I SCB-undersökningen får partiet bara drygt hälften av det stödet, 8,0 procent. Gällande riksdagsvalet är Moderaterna odiskutabel tvåa med 22,7 procent i gårdagens mätning. Det är ändå ett tapp på 2,8 procentenheter sedan i november och hela 7,4 procentenheter sedan valet 2010. Socialdemokraterna går framåt och får 35,3 procent vilket är en stor skillnad i jämförelse med EP-valresultatet på 24,4.
I söndagens val svek många väljare de två statsbärande partierna. Men så stod heller inte någon regeringsmakt på spel i Europaparlamentet. Att partierna har en genomgripande och sammanhållen politik på fler områden än ett verkar viktigare för väljarna när de ska rösta i riksdagsvalet. Därav S och M:s bättre siffror. Regeringsduglighet och stabilitet väger däremot lätt i EU-sammanhang. Något uppseendeväckande är då att Vänsterpartiet får större stöd i SCB:s mätning (8,0) än i EP-valet (6,3). Detta kan dock vara en reaktion på Löfvens lutning över blockgränsen kombinerat med vänsterns rigida vinstförbud. Det senare kommer för övrigt att bli en mycket het och svårhanterlig potatis för ett rödgrönt block om det ska bilda regering utifrån det väljarstöd som det i nuläget åtnjuter.