Sverigedemokraterna gick starkt framåt i höstens val. I riksdagen mer än fördubblade partiet sina mandat och på vissa håll runt om i landet gick det framåt ännu mer. Det innebär att partiet ökar sin representation inte bara i fullmäktigesalar, utan även i församlingar vars ledamöter utses av fullmäktige. Exempelvis Migrationsdomstolen där nämndemännen utses av region/landstingsfullmäktige. SD nu får ökad makt över vilka som ska sitta i Sveriges fyra migrationsdomstolar, till vilka de som fått avslag av Migrationsverket vänder sig för att överklaga. Detta har orsakat stor debatt, då sverigedemokrater per definition är invandrarkritiska.
Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg är orolig för att Migrationsdomstolens förtroende kan skadas. Andra, som f d överåklagare Sven-Erik Alhem, anser att det skapar en oro hos den enskilde asylsökande att möta domare (nämndeman) med grundsynen att utländskt födda inte ska bo i Sverige. I en debatt i Sveriges Radio med Kent Ekeroth (SD), rättspolitisk talesperson, argumenterade Alhem för filosofen Montesquieus idé att den politiska och den dömande makten bör vara åtskilda. Ekeroth menade att Alhem och övriga inte har haft några problem med att invandrarliberala miljöpartister suttit i domstolarna, och att hela debatten är en sammansvärjning mellan SD-kritiska röster.
Det är en obehaglig tanke att enskilda asylsökande ska få sitt öde avgjort av sverigedemokrater. Dessa måste naturligtvis, precis som miljöpartister, socialdemokrater och övriga partister, följa lagen och inte agera utifrån egna åsikter. Alla människor självklart sina egna personliga preferenser, men det är inte detsamma som att utifrån sitt politiska engagemang erhålla ett uppdrag i domstol. Därmed är den större frågan väckt: varför ska nämndemän sitta på politiska mandat?
Åtskilliga finns som verkar för ett borttagande av nämndemannasystemet, huvudargumentet förstås att icke juridiskt utbildade personer inte ska verka i domstolar. Det finns dock något tilltalande demokratiskt med nämndemännen som representanter för folkviljan. Domstolarna är inte renodlade teknokratiska instanser, den folkliga förankringen ställer ett angenämt krav på juridiken att förhålla sig till. Ingenting talar emellertid för att denna länk till allmänheten måste vara politiskt tillsatt. Och ju färre personer som är anslutna till politiska partier, desto mindre blir rekryteringsunderlaget för nämndemän. Det skälet tillsammans med att den politiska hemvisten inte ska spela roll för uppdraget, talar för ett avskaffande av denna praktik.
Frågan är inte ny, den dyker upp med jämna mellanrum. 2011 kom den upp efter att nazistiska Nationaldemokraterna fått två mandat i Södertälje kommunfullmäktige och kunde utse två nämndemän i tingsrätten. Även då, hur gräsligt detta faktum än är, var det systemet som med rätta kritiserades. Med SD:s ökade inflytande i migrationsdomstolarna har kritiken väckts igen.
”Jag vill ha helt oberoende domstolar”, klargjorde Sven-Erik Alhem i radio i går. Ja, det låter lika självklart som det borde vara.