Då presenteras utredningen som har haft uppdraget att göra en rättslig översyn av skogsvårdslagstiftningen. Vill det sig riktigt illa kan det vara första steget mot ett kraftigt prisfall på skogsfastigheter.
Stormat har det redan gjort kring utredningen, tillsatt i november 2015. Den första särskilda utredaren som utsågs var tvungen att lämna uppdraget förra sommaren. Anledningen var att utredaren under ett seminarium i Almedalen hade ifrågasatt om privatägd skog skulle tillåtas, med motiveringen att skogen är en viktig naturresurs. Ny utredare blev den före detta lagmannen Fredrik von Arnold.
Det som gör den nuvarande skogsutredningen brännhet är att den befinner sig mitt i en allt mer politiserad konflikt som ytterst handlar om äganderätten. En fråga som ska besvaras och som kan höja insatsen i striden är: ”Bör allmänheten ges rätt att få Skogsstyrelsens ställningstaganden med anledning av planerade avverkningar rättsligt överprövade?”
Är utredningens svar ja på den frågan betyder det att en intresserad allmänhet ska få överklaga en skogsbrukares avverkningar. I praktiken ger det en ordentlig portion makt till aktivister, som redan nu genom ett systematiskt arbete i Kronoberg har stoppat markägares skogsvårdsåtgärder.
Det som avgör utredningens slutsats är hur Fredrik von Arnold väljer att tolka Århuskonventionen om allmänhetens deltagande i beslutsprocesser. Om den tidigare utredarens inställning sitter i väggarna finns det en fara att tolkningen formas av de aktivistiska stämningar som råder.
Den konfliktlinje som delar av miljörörelsen framgångsrikt har målat upp är att miljöhänsyn står mot industriellt skövlande i en tid när den svenska urskogen håller på att försvinna. Egentligen bör beskrivningen vara att jordlösa miljöaktivister står mot miljömedvetna skogsbrukare i en tid när aktivt skogsbruk behövs för att klara klimatutmaningen.
Att det nuförtiden kan talas om att miljöintressen står mot jordägarintressen visar hur vänsteranstrukna aktivister har fått forma problembeskrivningen – ägande har degraderats till ett intresse bland andra. Och miljöansvar monopoliseras till aktivisterna som skriker högst.
Det oblyga ifrågasättandet av äganderätten motiveras av att ändamålet, miljöskyddet, helgar medlet. Därför ska skogsbruket stoppas. Men klimat- och miljömässigt finns det mycket att invända mot att lägga en död hand över svenska skogar.
Samtidigt är det förvånande att se hur lite motstånd skogsbruket har lyckats uppbåda. För är det någon gång som det är läge att tala om ett historiskt skifte så skulle det vara det som riskerar att drabba skogsbruket efter utredningen.
Ges aktivister större möjligheter att stoppa skogsbruk bryts principen att den som sår får skörda – den grund som i tusentals år har fått människor att bruka jorden och sedan skogen på ett ansvarsfull och långsiktigt sätt.
Det är åt skogen.